<p>Kina har de senaste åren genomgått en omfattande utveckling på det informationstekniska området och den ekonomiska tillväxten i landet har ökat explosionsartat. Medieklimatet och den kinesiska statens kontroll över Internet genomgår i och med det här stora förändringar. Trots att Internet skapar en till synes större frihet och ger nya möjligheter, använder den kinesiska staten Internet för att ytterligare öka sin kontroll över informationsflödet i landet. Genom cyberattacker från kinesiska IP-adresser mot Internetjätten Google i början av 2010 lyftes Kinas Internetpolitik fram även i internationella medier, inklusive svenska. Genom att undersöka engelskspråkiga kinesiska nyhetsartiklar i dagstidningar på Internet, om Google och Internetcensuren i Kina, ämnade vi granska hur regimsupport respektive regimkritik yttrar sig i två kinesiska nyhetstidningar. Våra frågeställningar innefattade också; hur statens ståndpunkt i Google- och censurfrågan märks i nyhetsartiklarna? Om rapporteringen skiljer sig mellan den privatiserade, politiskt obundna dagstidningen South China Morning Post (SCMP) från Hongkong och statens egen nyhetstidning People’s Daily (PD) på fastlandet? Och i sådana fall hur? Vi ämnade bemöta dessa frågor utifrån tre teoretiska element: ett ekonomiskt perspektiv; ett politiskt/demokratiskt; samt ett tekniskt/praktiskt. Dessa behandlar hur den kinesiska staten utövar och bibehåller sin kontroll över nyhetsflödet på Internet. Genom en kritisk diskursanalys och Faircloughs tredimensionella modell studerade vi artiklarna utifrån tre nivåer: text, diskursiv praktik och social praktik. Fokus ligger på den första nivån, texten, och den studerade vi grundligt genom en kritisk lingvistisk analys. Vår undersökning visade att uttalad regimkritik inte förekommer i vare sig PD eller i SCMP. Den skillnad som vi fann mellan tidningarna handlar främst om vem som uttalar sig i artiklarna, samt att det i PD förekommer en närvarande skribent som värderar och kommenterar uppgifterna som framkommer i artikeln. I PD får representanter för Google sällan komma till tals medan detta förekommer i SCMP, men ansvaret för vad de säger läggs på källan och inte på skribenten. SCMP tar alltså inte ställning i frågan, medan PD starkt visar upp kommunistpartiets profil. Från vårt resultat kan vi dra slutsatsen att den kinesiska staten fortfarande influerar nyhetsinnehållet på olika sätt, bland annat genom den självcensur som tidningarna utövar. Vi upplever detta genom att SCMP inte ställer sig kritisk mot staten trots att det är ett privatägt och politiskt oberoende företag. Ur ett större perspektiv visar resultatet att medieklimatet i Kina inte är entydigt, utan det finns vissa geografiska skillnader till exempel mellan det kinesiska fastlandet och Hongkong.</p>

Kina har de senaste åren genomgått en omfattande utveckling på det informationstekniska området och den ekonomiska tillväxten i landet har ökat explosionsartat. Medieklimatet och den kinesiska statens kontroll över Internet genomgår i och med det här stora förändringar. Trots att Internet skapar en till synes större frihet och ger nya möjligheter, använder den kinesiska staten Internet för att ytterligare öka sin kontroll över informationsflödet i landet. Genom cyberattacker från kinesiska IP-adresser mot Internetjätten Google i början av 2010 lyftes Kinas Internetpolitik fram även i internationella medier, inklusive svenska. Genom att undersöka engelskspråkiga kinesiska nyhetsartiklar i dagstidningar på Internet, om Google och Internetcensuren i Kina, ämnade vi granska hur regimsupport respektive regimkritik yttrar sig i två kinesiska nyhetstidningar. Våra frågeställningar innefattade också; hur statens ståndpunkt i Google- och censurfrågan märks i nyhetsartiklarna? Om rapporteringen skiljer sig mellan den privatiserade, politiskt obundna dagstidningen South China Morning Post (SCMP) från Hongkong och statens egen nyhetstidning People’s Daily (PD) på fastlandet? Och i sådana fall hur? Vi ämnade bemöta dessa frågor utifrån tre teoretiska element: ett ekonomiskt perspektiv; ett politiskt/demokratiskt; samt ett tekniskt/praktiskt. Dessa behandlar hur den kinesiska staten utövar och bibehåller sin kontroll över nyhetsflödet på Internet. Genom en kritisk diskursanalys och Faircloughs tredimensionella modell studerade vi artiklarna utifrån tre nivåer: text, diskursiv praktik och social praktik. Fokus ligger på den första nivån, texten, och den studerade vi grundligt genom en kritisk lingvistisk analys. Vår undersökning visade att uttalad regimkritik inte förekommer i vare sig PD eller i SCMP. Den skillnad som vi fann mellan tidningarna handlar främst om vem som uttalar sig i artiklarna, samt att det i PD förekommer en närvarande skribent som värderar och kommenterar uppgifterna som framkommer i artikeln. I PD får representanter för Google sällan komma till tals medan detta förekommer i SCMP, men ansvaret för vad de säger läggs på källan och inte på skribenten. SCMP tar alltså inte ställning i frågan, medan PD starkt visar upp kommunistpartiets profil. Från vårt resultat kan vi dra slutsatsen att den kinesiska staten fortfarande influerar nyhetsinnehållet på olika sätt, bland annat genom den självcensur som tidningarna utövar. Vi upplever detta genom att SCMP inte ställer sig kritisk mot staten trots att det är ett privatägt och politiskt oberoende företag. Ur ett större perspektiv visar resultatet att medieklimatet i Kina inte är entydigt, utan det finns vissa geografiska skillnader till exempel mellan det kinesiska fastlandet och Hongkong.