<p>Den svenska länsindelningen härstammar från 1600-talet och få förändringar har skett sedan dess, trots att debatten varit häftig. Krav på förändringar av länsindelningarna har ofta ställts, ofta med anspråk på att göra dessa större. Ett stort antal statliga utredningar har under årens lopp behandlat frågan. Jag har i denna uppsats undersökt fem statliga utredningar under 1990- och 2000-talet, dels utifrån vilka förslag man kommit med, dels hur medborgarnas möjlighet till effektivt beslutsfattande och systemens kapacitet att tillgodose medborgarnas önskemål har behandlats i utredningarna. Med hjälp av Robert A. Dahl och Edward R. Tuftes genomgång i Size and democracy av den historiska diskussionen om förhållandet mellan demokrati och territoriell storlek har jag gjort en kvalitativ textanalys av dessa utredningar. Jag har i min analys funnit avgörande brister i de resonemang som förts, främst i hur sambandet mellan demokrati och storlek behandlas. Huvudargumentet för en förändring är inte i demokratiska vinster utan snarare i funktionella och ekonomiska värden.</p>

Den svenska länsindelningen härstammar från 1600-talet och få förändringar har skett sedan dess, trots att debatten varit häftig. Krav på förändringar av länsindelningarna har ofta ställts, ofta med anspråk på att göra dessa större. Ett stort antal statliga utredningar har under årens lopp behandlat frågan. Jag har i denna uppsats undersökt fem statliga utredningar under 1990- och 2000-talet, dels utifrån vilka förslag man kommit med, dels hur medborgarnas möjlighet till effektivt beslutsfattande och systemens kapacitet att tillgodose medborgarnas önskemål har behandlats i utredningarna. Med hjälp av Robert A. Dahl och Edward R. Tuftes genomgång i Size and democracy av den historiska diskussionen om förhållandet mellan demokrati och territoriell storlek har jag gjort en kvalitativ textanalys av dessa utredningar. Jag har i min analys funnit avgörande brister i de resonemang som förts, främst i hur sambandet mellan demokrati och storlek behandlas. Huvudargumentet för en förändring är inte i demokratiska vinster utan snarare i funktionella och ekonomiska värden.

Hur uppgifts- och maktfördelningen mellan den offentliga organisationens tre politiska nivåer ska se ut har debatterats under en lång tid i svensk samhällsdebatt. I denna studie riktas blicken mot den regionala nivån, beslutssfären mellan kommun och stat. Under lång tid har den svenska politiska- och administrativa indelningen dominerats av den starka enhetsstaten med kommunal självstyrelse. Samtidigt har mellannivån haft som huvuduppgift att tillhandahålla sjukvård för sina länsmedborgare, medan kommunalt styrda kommunalförbund och statliga länsstyrelser ansvarat för resterande regionala angelägenheter och frågor. Vilka som huvudsakligen utövar den politiska och offentliga makten över den regionala nivån, dess uppgifter och hur det regionala beslutsfattandet organiseras kan kopplas till olika idéer om den regionala nivåns roll i samhällsorganisationen. Samtidigt finns det få studier som med ett idébaserat perspektiv studerat den svenska regiondebatten, och i synnerhet hur denna debatt gestaltar sig idag. Uppsatsen ämnar att urskilja och beskriva de idéer och skiljelinjer om maktutövande på regional nivå som uttrycks i den svenska parlamentariska regiondebatten mellan 2007-2015 genom att studera riksdagsmotioner och den senaste parlamentariska utredningen om uppgiftsfördelningen mellan kommun, region och stat, Ansvarskommittén. Baserat på resultat från Tobias Krantz tidigare forskning om den svenska regiondebatten genomförs en idealtypsanalys av de debattinlägg som materialen utgör. Studiens resultat visar att å ena sidan är den stora majoriteten av de politiska aktörerna överens om att den regionala nivån bör stärkas genom att tillföras fler uppgifter, liksom att ett stöd finns för en ny regional indelning i territoriellt större regioner där nuvarande län slås samman. Samtidigt finns i debatten så pass skiljande uppfattningar mellan de politiska aktörerna att somliga betraktar starkare regionala självstyrelseorgan som ett sätt att vitalisera demokratin, medan andra framhåller att de anser att den regionala nivån i samhällsorganisationen helt ska avskaffas.