Den variationsrika utegården har stor betydelse för barns utforskande, lärande och hälsa enligt tidigare forskning. Men även om en variationsrik utegård finns, så kan andra faktorer påverka barnens tillgång till och inflytande över den. Barn behöver utmanas med ett visst risktagande under säkra förhållanden, och de behöver få göra sina röster hörda, och enligt tidigare forskning kan pedagogens regler och förhållningssätt påverka detta. Vårt syfte var att utifrån barnens berättelser, undersöka om pedagogens förhållningssätt påverkar barns möjligheter till inflytande över sin utegård och sitt utforskande av den. Vi ville lyfta fram barnens tankar om vad de får och inte får göra på utegården, och har därför utgått från barnens perspektiv, detta innebär att det är barnens berättelser och handlingar som lyfts fram i studien. Genom att få förståelse för hur barnen upplever sin situation på utegården, så skapas det också möjligheter till att kunna förändra den. För att ta reda på barnens tankar om ämnet, så använde vi oss av metoden walk and talk, där det är barnen som leder de vuxna runt och berättar om olika platser, och som i vår studie var på barnens utegård. Vi använde oss också av dockan som redskap, som kan vara ett hjälpmedel för att underlätta kommunikationen med barnen. I vår studie intervjuade vi 23 barn mellan tre och fem år, i smågrupper om tre till fem barn i varje. Vårt resultat som grundar sig på barnens berättelser, visar på att pedagogens förhållningssätt påverkar barnens möjligheter på utegården, då de ofta inte är närvarande i barnens lek och därmed inte kan tillföra material för att utveckla leken eller utforskandet vidare. Barns inflytande och utforskande påverkas också av satta regler, då dessa stoppar barnens möjligheter till att göra sådant de i stunden vill göra.