Skellefteå Kraft strävar, i likhet med andra elnätsbolag, efter att felbortkoppling ska ske så nära felstället som möjligt för att så få kunder som möjligt ska påverkas av strömavbrott. Linjereläbrytare (recloser eller autorecloser) på 10-20 kV-näten är ett effektivt sätt att begränsa antalet påverkade kunder vid fel eftersom sådana brytare kan placeras på valfri plats i nätet. Med en linjereläbrytare erhålls samma funktion som med ett linjeskydd, de är i likhet med dessa konstruerad för att bryta vid överbelastning, kortslutning och jordfel. Eftersom linjereläbrytarna installeras ute i friledningsnät kan därmed större nätavsnitt delas upp i mindre bitar rent skyddsmässigt. När dessa installeras i befintliga nät behöver dock reläskyddsinställningar i angränsande nätdelar ses över för bibehållen selektivitet. Skellefteå Kraft har idag 9 stycken linjereläbrytare installerade i nätet och har planer att inom de närmsta två åren installera ytterligare 19 stycken.     Målet med rapporten var att ta fram en uppdaterad selektivplan med skyddsinställningar för allt 10 kV-nät som under normal- och reservdrift matas från TT3215 Norsjö, där det installerats en recloser. Syftet med arbetet var sedan att utreda skillnad mellan felbortkopplingstider och möjlighet att uppnå selektivitet vid användning av konstanttid- och inverstidsfördröjning av överströmsskydd.   Examensarbetet har genomförts i flera steg. Första steget var att genom litteraturstudie skapa en teoretisk grund för vidare arbete samt ta reda på hur nuvarande praxis för skyddsinställning på Skellefteå Kraft ser ut. Andra steget var att genomföra den nätanalys och de beräkningar som var nödvändiga för att kunna ta fram en rekommendation av skyddsinställningar. I det tredje steget bestämdes skyddsinställningar enligt två olika strategier. Inställningsstrategi A enligt Skellefteå Krafts nuvarande praxis med konstanta tider för alla skydd och inställningsstrategi B med förändringen att istället använda inverstidsfördröjning av överströmsskydden (se avsnitt 4.2–4.3). Slutligen gjordes en analys av skillnaden mellan de två strategierna (se avsnitt 5).   Analysen visar att det finns en skillnad mellan felbortkopplingstider vid jämförelse mellan konstant- och inverstidsfördröjning. För de grupper där linjeskyddet vid normal- eller reservdrift sitter i serie med linjereläbrytare F-Arnberg-RS kommer det vid skyddsinställningar med inverstidskarakteristik (jämfört med konstanttid) innebära en snabbare felbortkopplingstid vid högsta förekommande felström. Felbortkopplingstiden reduceras med 0,26–0,30 s beroende på val av inverstidskarakteristik. För resterande linjeskydd (och linjereläbrytare) erhålls samma eller en långsammare felbortkopplingstid vid maximal felström. Analysen visar inte någon skillnad i möjlighet att uppnå selektivitet mellan inställningsstrategi A och B, detta eftersom de rekommenderade skyddsinställningarna är valda för att god selektivitet alltid ska uppnås.

Kortslutningar och jordfel förekommer dagligen i elnätet, därför är personsäkerhet och skydd av utrustning avgörande vid utformning av skyddssystem. Medan dagens samhälle blir mer och mer beroende av elektricitet så ökar även kraven på driftsäkerhet, vilket ställer högre krav på felbortkopplingen. Skellefteå Krafts målsättning är därför att upprätthålla en hög leveranssäkerhet genom att minimera antalet avbrott som sker varje år. För att koppla bort fel i nätet används reläskydd. Korrekt inställda reläskydd är därför en förutsättning för ett väl fungerande elnät. Genom att koordinera reläskyddens inställningar kan en snabb bortkoppling och isolering av felbehäftad del säkerställas. Målet med rapporten är att utforma ett förslag på en strategi för reläskyddsinställningar i Skellefteå Kraft Elnäts fördelningsstationer (30/10 kV). Arbetet är uppdelat i en teoretisk och en praktisk del. Den teoretiska delen behandlar generell strategi och filosofi för reläskyddsinställningar. I den praktiska delen konfigureras reläskydd i en av Skellefteå Krafts fördelningsstationer, utifrån den framtagna strategin.  I rapporten redogörs för de olika delar som påverkar reläskyddsinställningar, bland annat: kortslutningsströmmar, faktorer som påverkar reläer, skyddsfilosofi, jordningsmetod och reservdriftsläggning. Beräkningar har dels gjorts i nätberäkningsprogram för uppskattning av kortslutningsströmmar, dels manuellt vid beräkning av jordslutningsström. Arbetet utgår från de krav och rekommendationer som anges i ELSÄK-FS 2008:1 och SS-EN 61936–1.  Resultatet påvisar bland annat att transient överräckning och återgångsförhållande är mer framträdande när det gäller äldre elektromekaniska strömreläer, än modernare numeriska reläer. Dessutom uppmärksammas att jordfelsskyddens känslighetsinställningar bör väljas utifrån ledningstyp, då bortkoppling ska initieras för övergångsresistanser upp till 3000 ohm i nät med oisolerad luftledning och 5000 ohm i nät med belagd luftledning. Därför uppdaterades inställningarna för samtliga jordfelsskydd som skyddar utgående ledningar i undersökt 30/10 kV-station.