Abstract This thesis increases the understanding of public-private partnerships (PPPs) by examining their development in a centralized public procurement context. The thesis discusses on how the actors in centralized public procurement participate in the development of PPPs and what drives and challenges the actors to transit from traditional transactional arm’s length tendering to partnership thinking in public procurement. The PPP research is integrated into the research stream of Industrial Marketing and Purchasing (IMP) and the interaction approach to recognize PPPs as socially constructed during the public procurement process. The triadic approach is applied to regard PPP development as dynamic and examine the relationship dynamics between the three actors of centralized public procurement. The empirical setting of the thesis rests on a qualitative case study design using two cases. It analyzes PPP development in a standardized product procurement of food and a more diversified service procurement of home nursing. The empirical data is primarily acquired through qualitative interviews, which are supported by information from written documents and seminars on procurement regulations and procedures. The thesis shows that the development of PPPs in the context of centralized public procurement is an ongoing and dynamic process, in which the three actors actively participate by initiating, building, and facilitating the development process. The thesis further finds that cooperative interaction contributes to PPP development by increasing knowledge exchange and promoting the transition from transactional procurement logic to partnering in public procurement. The procurement type and the network in which the PPP is embedded influence the process by reflecting the actors’ ways of participating in the process and how trust is built between them. The thesis further shows how relationship dynamics influence the process in the triadic setting; that is, the procurement logic of a single actor or the logic underlying the relationship of two actors engender and intensify the problems or promote the partnership thinking in the triad. The findings of this thesis aid managers to identify how they can proactively foster the development of PPPs in centralized public procurement, and identify the influence of relationship dynamics on the process. / Tiivistelmä Tässä väitöskirjassa keskitytään julkisten ja yksityisten organisaatioiden välisten kumppanuussuhteiden kehittämiseen keskitetyssä julkisessa hankintakontekstissa. Tutkimus tarkastelee sitä, kuinka keskitetyn hankintakontekstin kolme eri toimijaa osallistuvat suhteen kehittämiseen ja sitä, mikä edistää ja haittaa heidän siirtymistä perinteisestä transaktionaalisesta kilpailutuksesta kohti kumppanuutta. Tutkimus yhdistää julkisten ja yksityisten organisaatioiden välistä kumppanuutta käsittelevää kirjallisuutta teollisen markkinoinnin ja ostamisen tutkimukseen sekä erityisesti vuorovaikutusnäkökulmaan, koska kumppanuus ymmärretään työssä sosiaalisena ja vuorovaikutteisena prosessina, joka kehittyy hankintaprosessissa. Työ hyödyntää myös triadia näkökulmaa kolmen toimijan välisen kumppanuuden dynamiikkojen tutkimiseksi. Tutkimuksessa toteutettiin laadullinen kahden tapauksen tapaustutkimus, jossa kumppanuuden kehittämistä analysoitiin standardoidussa ruokatuotehankinnassa ja kotihoidon palveluhankinnassa. Työn aineisto on kerätty haastatteluiden kautta, ja sitä on tuettu kirjallisten dokumenttien ja julkisen hankinnan seminaarien kautta kerätyn tiedon kautta. Tutkimuksessa esitetään, että julkisten ja yksityisten organisaatioiden välisten kumppanuussuhteiden kehittäminen keskitetyssä hankintaprosessissa on jatkuva ja dynaaminen prosessi, johon kolme toimijaa osallistuvat aktiivisesti käynnistämällä, luomalla tai tukemalla prosessia. Työssä tunnistetaan myös, että yhteistyöllinen vuorovaikutus edistää kumppanuutta lisäämällä tiedon vaihdantaa ja tukemalla toimijoiden siirtymistä perinteisestä transaktionaalisesta hankinta-logiikasta kohti kumppanuutta. Hankintatyyppi ja laajempi verkosto, johon suhde on kytkeytynyt, vaikuttavat siihen, kuinka toimijat osallistuvat kumppanuuden kehittämiseen ja kuinka luottamus siinä syntyy. Tutkimus havainnollistaa myös kumppanuuden kehittämisen dynamiikkaa triadissa suhteessa. Yhden toimijan tai kahden toimijan välisten ongelmien huomattiin synnyttävän ja voimistavan ongelmien kehittymistä kaikkien kolmen toimijan välillä ja toisin päin; yhden toimijan tai kahden toimijan välinen kumppanuus vahvistaa kumppanuutta triadissa. Tutkimus tarjoaa yritysjohdolle tietoa siitä, kuinka kumppanuutta voi vahvistaa keskitetyssä julkisessa hankinnassa ja siitä, kuinka tunnistaa prosessiin vaikuttavia dynamiikkoja.

No description available.

The construction industry faces challenges with efficiency and communication due to the interdependence of stakeholders and the transition between distinct phases of projects. Traditional project delivery methods often result in adversarial relationships, poor communication, higher costs, and schedule overruns. Partnering, introduced in the 1980s, aims to address these issues by promoting cooperative relationships and collaborative project management. However, the concept of partnering lacks a universal definition, making its implementation difficult. This leads to a lack of understanding about the dynamics between various stakeholders beyond just the client and contractor. Current literature mainly focuses on these two parties, neglecting the broader range of stakeholders involved in construction projects and failing to recognize the interdependency of stakeholders in a larger supply chain. To address this gap of partnering relationships, the thesis adopted Eriksson's (2015) theoretical framework, which includes four dimensions—strength, scope, duration, and depth—to identify the obstacles and opportunities that exists in the implementation of partnering. The thesis aims to increase the understanding of clients', main contractors’ and subcontractors’ views on partnering in relation to one another to facilitate the implementation of partnering. The aim of the thesis was achieved by answering the following questions: 1. What are the obstacles and opportunities for implementing project partnering from the perspective of each stakeholder in relation to one another? 2. What do clients, main contractors, and subcontractors respectively require in relation to one another to foster project partnering? Data was collected by conducting semi-structured interviews in collaboration with a company with individuals across the three stakeholder groups: client, main contractor and subcontractors. The results show that while stakeholders have minor differences in defining partnering, they agree on three key factors that influence the implementation: trust, openness and high engagement. Therefore, the main conclusions of the thesis are that in order to facilitate project partnering, stakeholders need to collectively define partnering to unify their understanding and address differing views. Awareness of the benefits can increase openness. Establishing trust and openness early should be done through a mix of formal and informal activities to develop relationships on both a personal and professional level. Initially, both types of activities should be frequent, with informal activities maintained during the production phase while the frequency of formal activities is lowered. Early broad stakeholder involvement ensures shared expectations and vision. The scope should be narrowed from the client side towards the production phase to improve communication. Key subcontractors should coordinate their work with each other from the start, and the client should stay engaged and show their presence during the production phase to promote collaboration. Choosing naturally cooperative individuals who can influence others is essential. Maintaining the partnering attitude throughout the project requires involving the same individuals in all phases. / Byggbranschen står inför utmaningar med effektivitet och kommunikation på grund av beroendeförhållandet mellan aktörer och övergången mellan de olika faserna av projekt. Traditionella projektleveransmetoder resulterar ofta i konfliktfyllda relationer, dålig kommunikation, högre kostnader och förseningar. Samverkan, som introducerades på 1980-talet, syftar till att lösa dessa problem genom att främja samarbetsrelationer och kollaborativ projektledning. Begreppet samverkan saknar dock en universell definition, vilket gör implementeringen svår. Detta leder till bristande förståelse för dynamiken mellan olika aktörer, utöver endast beställaren och huvudentreprenören. Nuvarande litteratur fokuserar mest på dessa två parter och försummar det bredare spektrumet av aktörer som är involverade i byggprojekt. Vidare misslyckas de med att erkänna beroendet mellan aktörer i en större försörjningskedja. Klyftan i litteraturen om samverkans relationer bemöttes genom att anta Erikssons (2015) teoretiska ramverk, som inkluderar fyra dimensioner–intensitet, bredd, varaktighet och djup–för att identifiera hinder och möjligheter vid implementeringen av samverkan. Studien syftar till att öka förståelsen för beställares, huvudentreprenörers och underentreprenörers syn på samverkan i förhållande till varandra för att underlätta implementeringen av samverkan. Syftet med studien uppnåddes genom att besvara följande frågor: 1. Vilka är hindren och möjligheterna för att implementera projektsamverkan ur varje aktörs perspektiv i förhållande till varandra?2. Vad kräver beställare, huvudentreprenörer respektive underentreprenörer i förhållande till varandra för att främja projektsamverkan? Data samlades in genom att genomföra semistrukturerade intervjuer i samarbete med ett företag med individer från de tre intressentgrupperna: beställare, huvudentreprenör och underentreprenörer. Slutsatserna visar att även om aktörerna har mindre skillnader i hur de definierar samverkan, är de överens om tre nyckelfaktorer som påverkar implementeringen: tillit, öppenhet och högt engagemang.Således visar de huvudsakliga slutsatserna av avhandlingen att för att främja projektsamverkan i byggbranschen krävs det att aktörer gemensamt definierar samverkan för att enas om en förståelse och hantera olika synsätt. Medvetenhet om fördelarna kan öka öppenheten. Att etablera tillit och öppenhet tidigt bör göras genom en blandning av formella och informella aktiviteter för att utveckla relationer både på en professionell och personlig nivå. Inledningsvis bör båda typerna av aktiviteter vara frekventa, med informella aktiviteter bibehållna under produktionsfasen medan frekvensen av formella aktiviteter minskas.  Tidig bred aktör medverkan säkerställer gemensamma förväntningar och vision. Omfattningen bör smalnas av från beställarens sida mot produktionsfasen för att förbättra kommunikationen. Viktiga underentreprenörer bör samordna sitt arbete med varandra från början, och beställaren bör förbli engagerad och visa sin närvaro under produktionsfasen för att främja samarbete. Att välja naturligt samarbetsvilliga individer som kan påverka andra är avgörande. För att bibehålla samverkansattityden genom hela projektet krävs att samma individer är involverade i alla faser.