Syftet med examensarbetet är att beskriva vad ett antal lärare tänker kring hur en social robot skulle kunna underlätta skolsituationen för hemmasittare. Då det inte finns någon utbredd erfarenhet inom området utgår undersökningen från hur den sociala roboten fungerar för elever med hög frånvaro till följd av av sjukdom. Fyra intervjuer gjordes med lärare som har erfarenhet av arbete med den sociala roboten AV1. Utgångspunkten i intervjuerna var att fånga hur lärarna tänker att sociala robotar skulle kunna vara ett alternativ för att underlätta skolåtergång för hemmasittare. Även lärarnas erfarenheter kring hur en social robot skulle kunna användas till elever med t.ex. social fobi eller autism efterfrågades.Intervjuerna analyserades ur ett sociokulturellt perspektiv med hjälp av kodning och tematisering av innehållet i de transkriberade intervjuerna. I intervjuerna har det inte framkommit någon entydig bild i frågan om en social robot skulle kunna användas i syfte att få tillbaka hemmasittare till skolan. Däremot har vi i en av intervjuerna funnit exempel på att det kan fungera och fått ta del av vilka möjligheter och hinder respondenterna ser. Respondenter har alla uttryckt sig positivt om att använda sociala robotar i klassrummet för att en frånvarande elev ska kunna fortsätta ta del av undervisningen i klassrummet. Däremot var alla inte lika positiva när det kom till att använda sociala robotar för att försöka få hemmasittare tillbaka till skolanI examensarbetets slutliga del diskuteras implikationerna av resultatet och vilka nya frågor som väckts. Sociala robotar är ganska nya företeelser i skolans värld och arbetet har lett till att vi har fått upp ögonen för att det finns många nya områden att undersöka för att få reda på vilka möjligheter de sociala robotarna kan erbjuda. Det är en ny värld med nya verktyg och nya metoder vi behöver lära oss leva i. Allt nytt är inte bra men allt nytt är heller inte dåligt. / The aim of this thesis is to describe the thoughts of a number of teachers regarding how a social robot could be helpful in school situations for children who have long-term school absenteeism (remote students). There is no current research in this area, thus this investigation focus on how the social robot works for students with high absence due to illness instead.Four interviews were conducted with teachers with experience working with the social robot AV1. The starting point in the interviews was to capture how the teachers think the social robots could be an alternative to facilitate the return to school for remote students. Also the teachers´ experience on how a social robot could be used for students with problems such as social phobia or autism was discussed.The interviews were analysed from a socio-cultural perspective with assistance from coding and thematization from the content in the transcribed interviews.Based on the interviews, no distinct conclusion could be drawn regarding the success of a social robot in promoting the return to school of remote students. However, we have found examples in one interview which supported the use of the social robot, and were able to note the possibilities and obstacles according to the respondents. All the respondents have expressed themselves in a positive way about using social robots in the classroom. However, all were not as positive regarding the use of social robots to attempt to get children who have long-term school absenteeism back to school.In the final part of the thesis the amplifications of the results are discussed and what new questions that have arisen. The concept of social robots is a rather new phenomenon in the school environment and our work has demonstrated that there are many new areas to research to find out what new possibilities the social robots can offer. This is a new world with tools and methods that are novel, but which can be beneficial to education. Rather than being intimidated by innovative technology instruments, we must embrace their possibilities for enhancing student learning.