Den här uppsatsen utgår ifrån reportage ur reportageböckerna En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström och Ok, amen: Om kärlek och fientlighet i chassidernas New York av Nina Solomin. Syftet är att, i jämförande form, ta reda på hur de gått till väga för att skildra en ny miljö i de utvalda reportagen ur respektive bok. Massmedieretorisk, lingvistisk och narratologisk analys blandas för att sätta ihop ett frågeschema med frågor som behandlar olika dimensioner av texterna. Det som undersöks är framför allt berättarteknik, berättarperspektiv, reporterroll och dolda värderingar, men också, utifrån narratologisk teori, hur olika typer av berättare påverkar texterna. Slutsatserna är att både Nordström och Solomin använder ett rikt bildspråk som förstärker stämningar och känslor och att de båda har tydliga aktörsroller i texterna. De dolda värderingar som visar sig i texterna hos båda reportrarna riktar framför allt kritik mot könsrollerna i de nya miljöerna. Det som skiljer dem åt är att Nordström i större utsträckning använder sig av värderande ord, överdrifter och adjektiv medan Solomin är mer för kontraster, och att Nordströms berättare är mer synlig och värderande än Solomins, vars texter oftare låter läsaren tolka det som händer själv.