Det finns ett samband mellan elevers läsförståelse och deras prestationer på matematiklektionerna. Matematikundervisningen i svenska skolor bygger till stor del på att eleverna arbetar enskilt i sina läroböcker. Undervisningen bygger då på att eleverna kan läsa och förstå de skriftliga instruktioner som ges. Som en följd av detta sitter många lågstadieelever med en hand i luften under matematiklektionerna, för att ställa frågan “vad står det här?”. Så trots att antalet timmar i matematikundervisning har ökat, bidrar inte det till att matematikkunskaperna ökar hos alla elever. Forskning visar att utveckling av elevers resonemangsförmåga utvecklar deras matematiska kunskaper. Det skapar möjligheter för eleverna att lära av varandra och direkt få återkoppling på hur de tänkt. Syftet med den här studien var därför att undersöka hur matematikundervisning kan genomföras i klassrummet med mål att utveckla elevers förmåga att föra och följa matematiska resonemang. Den frågeställning som studien svarar på är: Vilka förutsättningar kan utveckla elevers resonemangsförmåga inom matematik i årskurs F-1? För att svara på detta har en kvalitativ undersökning genomförts. Empirin har samlats in genom video- och ljudinspelning och därefter analyserats med hjälp av teoritriangulering. De två teorier som använts vid analysarbetet är: Lithners kreativa och imitativa resonemang samt det sociokulturella perspektivet. Studiens resultat visar att uppgiftens karaktär och redovisning av uppgifter är av betydelse. Vår slutsats är att val av uppgifter har stor betydelse när det kommer till utvecklandet av elevernas resonemangsförmåga. Det är uppgifterna som främjar och skapar förutsättningar till att utveckla elevernas förmåga att föra och följa matematiska resonemang. Att förändra de uppgifter elever arbetar med under matematiklektionerna är ett första steg för att sedan se över lärarens roll, gruppstorlek och det laborativa materialet.