Boendesegregation skapar antaganden om olika bostadsområden, antaganden som påverkar människors känsla av utanförskap och gemenskap. Två resursstarka och två resurssvaga områden i två olika städer jämförs för att undersöka respondenternas upplevelser kring utanförskap och gemenskap i respektive område. Studien bygger på två nationalekonomiska teorier, Mismatch hypotesen och Polariserings hypotesen, som förklarar uppkomsten av boendesegregation. Dessutom en kompletterande teori som diskuterar grannskapets effekter på känslan av utanförskap och gemenskap. 16 semi-strukturerade intervjuer ligger till grund för det empiriska materialet, varav 8 från resursstarka områden och 8 från resurssvaga områden. Studiens resultat visar på en starkare gemenskap mellan grannar i de resurssvaga områdena än i det resursstarka. Resultatet visar också att resurssvaga områden tillskrivs ett utanförskap, som individer boende i dessa områden inte själva upplever. 6 av 8 respondenter dementerar vid intervjuer påståenden om ett utanförskap. Avslutningsvis uppvisar studien på starkare gemenskap i samtliga områden, snarare än ett utanförskap.