Generellt sett tog det storskaliga miljöarbete sin början på 1970-talet. För ridsportens del startades ett klimatprojekt 2010 av flera stora branschorganisationer, med en klimatpolicy som följd året efter. Då ridsportföretags miljöarbete skiljer sig väsentligt åt mellan olika företag, syftar den här uppsatsen till att undersöka vilka drivkrafter och barriärer som kan identifieras utifrån ridsportföretagares uppfattningar kring miljöarbete. I studien har verksamheter som har, respektive saknar ett dokumenterat miljöarbete intervjuats och det empiriska materialet har analyserats med hjälp av teorier kring drivkrafter och barriärer. De slutsatser som kan dras är att främst de sociala och de marknadsbaserade drivkrafterna ligger till grund för företagens miljöarbete. De barriärer som hindrar företagen från att införskaffa eller utveckla sitt miljöarbete är främst samförståndsbarriärerna och kunskapsbarriärerna, där ridsportverksamheters miljöpåverkan och dess betydelse ifrågasätts, samt kunskapsluckor kring ämnet. Vidare är även de ekonomiska barriärerna betydelsefulla, exempelvis genom att det kan finnas fördomar om att ett miljöarbete bara är något kostsamt. Tillsist är de tekniska och de sociala barriärerna identifierade, men dessa ses som mindre i jämförelse med de tidigare nämnda.