Det ligger ett stort ekonomiskt intresse i de näringar som finns etablerade i Sápmi och de naturresurser som ännu inte exploaterats. Norrländska älvar, skogar och mineraler bringar stora inkomster till Sverige varför det finns ett samhälleligt intresse i att ge goda förutsättningar för att utnyttja landets naturresurser. Mineralbrytning och vindkraftsparker är intressanta etableringar i både fjäll- och skogsland och högaktualiserar frågan om rennäringens fortsatta bedrivande. Det finns även andra ekonomiska intressen i fjällområdena bortom energiproduktion, gruvnäring och skogsbruk som gör anspråk på mark och vatten som omfattas av renskötselrätt. Omfattande intrång i renbetesmarker och hinder för den praktiska renskötseln utgörs nämligen också av turism och friluftsaktiviteter. Med detta som bakgrund finns det ett intresse och behov av att studera svenska kommunala, statliga och rättsliga instansers hantering och värdering av rennäringsintresset i frågor som rör den fysiska planeringen på mark med rätt för sameby att utöva renskötsel. Examensarbetet har koncentrerats till två fallstudier och med hjälp av en metod för kvalificerad uppföljning av offentlig förvaltning har resultatet av fallstudierna analyserats. Den ena fallstudien behandlar ett bygglov för en vildmarkscamp i Kuossanjarka i Kiruna kommun medan den andra fallstudien behandlar en detaljplan för ett fritidshusområde i Nedre Laukkuluspa, också det i Kiruna kommun. I analysen och diskussionen utifrån examensarbetets problemställning har det framkommit att svenska myndigheter hanterat och värderat rennäringsintresset på ett olikartat sätt i ärendehandläggningen. Myndigheter har inte tydligt redovisat vilka argument och mot bakgrund av vilka lagbestämmelser eller annat underlag som beslut fattats. En sådan otydlighet kan bland annat skönjas i myndigheters tolkning av bestämmelserna i första och andra stycket i 3 kap. 5 § MB, där det inte tydligt kunnat utläsas om eller på vilket sätt, skillnaderna i de båda styckena vägts in i myndigheternas bedömningar och beslut. Vad beträffar myndigheters hantering av riksintresset för rennäring, har det framkommit att tolkningen av bestämmelsen även där skett på ett disparat sätt. Skillnader återfinns både i myndigheternas bedömning av det underlag som legat till grund för beslut liksom vilka konsekvenser den förändrade markanvändningen kan få och vilka effekter det kan ge på riksintresset. I myndigheternas värdering av risken för påtaglig negativ inverkan på förutsättningarna att utöva renskötsel, har bedömningar generellt gjorts utifrån det enskilda fallet och inte med hänsyn till det samlade intrång i betesmarker som berörd sameby fått utstå eller beräknas kunna få utstå i framtiden. Därutöver kan konstateras att översiktsplanen som varit gällande för de två fallen har brustit i sin funktion som beslutsunderlag då riksintressanta områden för rennäring inte redovisats i laglig ordning.