<p>Syftet med denna studie var att ge en förståelse för hur professionella arbetar med riskutsatta barn samt huruvida deras professionella stöd kan utgöra en skyddsfaktor för barn som växer upp i riskmiljö. Uppsatsen avsåg även att ge en bild av de risk- och skyddsfaktorer som kan förekomma i riskutsatta barns näromgivning. Studien genomfördes med hjälp av den kvalitativa intervjumetoden. En halvstrukturerad intervjuguide utgjorde grunden i de fem genomförda intervjuerna. Studien avgränsades till att studera grupperna barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld. Intervjupersoner med kunskap om dessa grupper och mångårig erfarenhet av arbete med barn i dessa riskmiljöer valdes sedan ut. Empirin sammankopplades med det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv. Resultatet påvisade att barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld befinner sig i riskmiljö. Detta styrktes av det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv, vilka belyste betydelsen av en stödfunktion utanför det egna hemmet för riskutsatta barn. Vidare framkom att intervjupersonerna hade som avsikt att verka som en skydds- och stödfunktion samt som en länk till andra viktiga vuxna och myndighetspersoner för riskutsatta barn. Slutsatserna blev att samtliga intervjupersoners beskrivningar visade på att barn som växer upp i riskmiljöer utsätts för liknande påfrestningar. Vidare uttryckte intervjupersonerna att deras professionella stöd kunde fungera som en skyddsfaktor. I förebyggande syfte byggde intervjupersonerna upp nätverk kring barnen för att överlämna skyddsfunktionen till andra när deras professionella insatser var slut, detta för att på bäst sätt verka för en gynnsam utveckling hos riskutsatta barn. För vidare forskning är följande fråga av intresse; har vi möjligheter att skapa motståndskraftiga barn genom att reducera riskfaktorer och producera skyddsfaktorer?</p>

Syftet med denna studie var att ge en förståelse för hur professionella arbetar med riskutsatta barn samt huruvida deras professionella stöd kan utgöra en skyddsfaktor för barn som växer upp i riskmiljö. Uppsatsen avsåg även att ge en bild av de risk- och skyddsfaktorer som kan förekomma i riskutsatta barns näromgivning. Studien genomfördes med hjälp av den kvalitativa intervjumetoden. En halvstrukturerad intervjuguide utgjorde grunden i de fem genomförda intervjuerna. Studien avgränsades till att studera grupperna barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld. Intervjupersoner med kunskap om dessa grupper och mångårig erfarenhet av arbete med barn i dessa riskmiljöer valdes sedan ut. Empirin sammankopplades med det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv. Resultatet påvisade att barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld befinner sig i riskmiljö. Detta styrktes av det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv, vilka belyste betydelsen av en stödfunktion utanför det egna hemmet för riskutsatta barn. Vidare framkom att intervjupersonerna hade som avsikt att verka som en skydds- och stödfunktion samt som en länk till andra viktiga vuxna och myndighetspersoner för riskutsatta barn. Slutsatserna blev att samtliga intervjupersoners beskrivningar visade på att barn som växer upp i riskmiljöer utsätts för liknande påfrestningar. Vidare uttryckte intervjupersonerna att deras professionella stöd kunde fungera som en skyddsfaktor. I förebyggande syfte byggde intervjupersonerna upp nätverk kring barnen för att överlämna skyddsfunktionen till andra när deras professionella insatser var slut, detta för att på bäst sätt verka för en gynnsam utveckling hos riskutsatta barn. För vidare forskning är följande fråga av intresse; har vi möjligheter att skapa motståndskraftiga barn genom att reducera riskfaktorer och producera skyddsfaktorer?