No description available.

En individ som utsätts för ett traumatiskt brott påverkas på många sätt. Syftet med denna studie är att undersöka om individer upplever tillitssvårigheter som följd av att de blivit utsatta för brott, samt om professionellt stöd minskar brottsoffers eventuella tillitssvårigheter. Studien genomförs medkvantitativ metod utifrån det amerikanska datamaterialet National Crime Victimization Survey från 2010. Resultatet visar att de flesta brottsoffer upplever tillitssvårigheter som följd av brott. Samtidigt uppsöker endast ett fåtal brottsoffer professionellt stöd. Resultatet analyseras utifrån teori om betydelsen av tillit och hur brott tenderar att påverka offer negativt. Vidare indikerar studiens resultat på att professionellt stöd försämrar brottsoffers tillit. I analysen diskuteras de eventuella selektionseffekter som kan tänkas påverka detta överraskande resultat. Denna studie har funnit att det är svårt att mäta effekten av professionellt stöd för tilliten gällande brottsutsatthet. Givet att detta är en viktig fråga behövs vidare datainsamling som fokuserar på detta problem.

<p>Tidigare forskning har visat att motivation kan ha en avgörande roll för arbetssökandes förmåga att påverka sin situation mot arbete, även att professionellt stöd kan minska risken för att en individ blir långtidsarbetslös. Vidare har forskning visat att arbetssökandes grad av ”känsla av sammanhang”, (KASAM), kunde påverka utfallet i individens situation. Forskning visade även att ju högre arbetssökande värderade arbetets betydelse, desto mer kontroll upplevdes över arbetssökandet. Den aktuella studien undersökte betydelsen av inre faktorer och yttre faktorer för arbetssökandes motivation till att söka arbete. Genom enkätundersökningen bland arbetssökande i Eskilstuna och Västerås framkom signifikanta samband mellan KASAM och arbetets betydelse på motivation. Sammantaget var både inre och yttre faktorer viktiga, men i jämförelse dem emellan var de inre viktigare.</p>

<p>Att bli förälder är en stor händelse i livet. Graviditeten är en tid där både fysiska</p><p>och psykiska förändringar påverkar livet för båda parter och också en tid att</p><p>förbereda sig inför föräldraskapet. Syftet var att belysa vilka faktorer som har</p><p>betydelse för de svårigheter som fäder upplever i samband tidigt föräldraskap. En</p><p>prospektiv longitudinell studie genomfördes vid samtliga kvinnokliniker i</p><p>Västernorrland. Deltagande var 827 partners till kvinnor som varit gravida och fött</p><p>barn under perioden juni 2007-juni 2008. Data samlades in med hjälp av tre</p><p>frågeformulär. Regressionsanalysen visade att oro för ekonomi var den främsta</p><p>anledningen till upplevelse av svårigheter med att vara förälder. Stödet från</p><p>barnmorskan och från närstående påverkade inte utfallet för upplevelse av</p><p>svårigheter under graviditeten, men stöd från partner efter förlossningen minskade</p><p>pappors oro. Högskoleutbildade pappor och förstagångspappor var de som var</p><p>mest oroade. Studien talar för att mer forskning behövs om pappors egna behov av</p><p>stöd i föräldraskapet.</p><p> </p>

Tidigare forskning har visat att motivation kan ha en avgörande roll för arbetssökandes förmåga att påverka sin situation mot arbete, även att professionellt stöd kan minska risken för att en individ blir långtidsarbetslös. Vidare har forskning visat att arbetssökandes grad av ”känsla av sammanhang”, (KASAM), kunde påverka utfallet i individens situation. Forskning visade även att ju högre arbetssökande värderade arbetets betydelse, desto mer kontroll upplevdes över arbetssökandet. Den aktuella studien undersökte betydelsen av inre faktorer och yttre faktorer för arbetssökandes motivation till att söka arbete. Genom enkätundersökningen bland arbetssökande i Eskilstuna och Västerås framkom signifikanta samband mellan KASAM och arbetets betydelse på motivation. Sammantaget var både inre och yttre faktorer viktiga, men i jämförelse dem emellan var de inre viktigare.

Att bli förälder är en stor händelse i livet. Graviditeten är en tid där både fysiska och psykiska förändringar påverkar livet för båda parter och också en tid att förbereda sig inför föräldraskapet. Syftet var att belysa vilka faktorer som har betydelse för de svårigheter som fäder upplever i samband tidigt föräldraskap. En prospektiv longitudinell studie genomfördes vid samtliga kvinnokliniker i Västernorrland. Deltagande var 827 partners till kvinnor som varit gravida och fött barn under perioden juni 2007-juni 2008. Data samlades in med hjälp av tre frågeformulär. Regressionsanalysen visade att oro för ekonomi var den främsta anledningen till upplevelse av svårigheter med att vara förälder. Stödet från barnmorskan och från närstående påverkade inte utfallet för upplevelse av svårigheter under graviditeten, men stöd från partner efter förlossningen minskade pappors oro. Högskoleutbildade pappor och förstagångspappor var de som var mest oroade. Studien talar för att mer forskning behövs om pappors egna behov av stöd i föräldraskapet.

Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en sed som utförs i flera länder i Afrika, längs ekvatorn och delar av Mellanöstern. Invandringen till Sverige från områden där kvinnlig könsstympning utförs ökar. Det innebär att svenska barnmorskor kommer att möta könsstympade kvinnor allt oftare. Riktlinjer och mer och bättre utbildning har efterfrågats för att kunna bemöta kvinnan på ett professionellt sätt. Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenheter av möten med kvinnor på ungdomsmottagning som kommer från områden där kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes med barnmorskor på ungdomsmottagningar. Materialet analyserades med konventionell innehållsanalys enligt Hsieh och Shannon. Resultat: Ämnet visade sig beröra barnmorskorna känslomässigt och en oförståelse för traditionen beskrevs. Barnmorskorna framhöll vikten av att inte acceptera traditionen, men underströk betydelsen av att respektera kvinnan och hennes kulturella arv. Ett varsam och lyhört förhållningssätt i mötet betonades, där ett felaktigt förhållningssätt antogs kunna leda till att kvinnan kände sig kränkt.  Konklusion: Möten med könsstympade kvinnor på ungdomsmottagningarna förekom sällan. Barnmorskorna upplevde därför att deras kunskaper var bristfälliga. I dagsläget ansågs inte behovet av riktlinjer vara stort, men en gemensam uppfattning fanns att behovet inom en nära framtid kommer att öka. / Background: Genital mutilation of woman is a custom practiced in several African countries, along the equator and parts of the Middle-East. Immigration from areas where this custom is common is on the rise. Midwives in Sweden are increasingly visited by women who have been victims of genital mutilation.  Guidelines and more and better education have been requested in order to approach the women in a professional way. Purpose: To highlight midwives experiences of meetings at the youth health center with women who come from areas where the practice of genital mutilation is common.  Method: A qualitative approach was chosen. Eight interviews were conducted with midwives at youth health center. Content analysis according to Hsieh and Shannon were used to analyze the material.  Results: The topic affected midwives emotionally. Midwives stressed the importance of not accepting the tradition, but felt it to be important to respect the woman and her cultural heritage. It is considered important to be gentle and responsive during the meeting and to show a good attitude towards the woman where an incorrect approach is perceived to lead to the woman feeling offended. Conclusion: Meetings with genitally mutilated women at youth health center were something that rarely occurred. Midwives knowledge of the subject was incomplete due to the lack of experience. In the current situation guidelines are not needed, but the common perception was that they will be in the future.

No description available.

<p>Syftet med denna studie var att ge en förståelse för hur professionella arbetar med riskutsatta barn samt huruvida deras professionella stöd kan utgöra en skyddsfaktor för barn som växer upp i riskmiljö. Uppsatsen avsåg även att ge en bild av de risk- och skyddsfaktorer som kan förekomma i riskutsatta barns näromgivning. Studien genomfördes med hjälp av den kvalitativa intervjumetoden. En halvstrukturerad intervjuguide utgjorde grunden i de fem genomförda intervjuerna. Studien avgränsades till att studera grupperna barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld. Intervjupersoner med kunskap om dessa grupper och mångårig erfarenhet av arbete med barn i dessa riskmiljöer valdes sedan ut. Empirin sammankopplades med det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv. Resultatet påvisade att barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld befinner sig i riskmiljö. Detta styrktes av det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv, vilka belyste betydelsen av en stödfunktion utanför det egna hemmet för riskutsatta barn. Vidare framkom att intervjupersonerna hade som avsikt att verka som en skydds- och stödfunktion samt som en länk till andra viktiga vuxna och myndighetspersoner för riskutsatta barn. Slutsatserna blev att samtliga intervjupersoners beskrivningar visade på att barn som växer upp i riskmiljöer utsätts för liknande påfrestningar. Vidare uttryckte intervjupersonerna att deras professionella stöd kunde fungera som en skyddsfaktor. I förebyggande syfte byggde intervjupersonerna upp nätverk kring barnen för att överlämna skyddsfunktionen till andra när deras professionella insatser var slut, detta för att på bäst sätt verka för en gynnsam utveckling hos riskutsatta barn. För vidare forskning är följande fråga av intresse; har vi möjligheter att skapa motståndskraftiga barn genom att reducera riskfaktorer och producera skyddsfaktorer?</p>

Syftet med denna studie var att ge en förståelse för hur professionella arbetar med riskutsatta barn samt huruvida deras professionella stöd kan utgöra en skyddsfaktor för barn som växer upp i riskmiljö. Uppsatsen avsåg även att ge en bild av de risk- och skyddsfaktorer som kan förekomma i riskutsatta barns näromgivning. Studien genomfördes med hjälp av den kvalitativa intervjumetoden. En halvstrukturerad intervjuguide utgjorde grunden i de fem genomförda intervjuerna. Studien avgränsades till att studera grupperna barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld. Intervjupersoner med kunskap om dessa grupper och mångårig erfarenhet av arbete med barn i dessa riskmiljöer valdes sedan ut. Empirin sammankopplades med det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv. Resultatet påvisade att barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld befinner sig i riskmiljö. Detta styrktes av det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv, vilka belyste betydelsen av en stödfunktion utanför det egna hemmet för riskutsatta barn. Vidare framkom att intervjupersonerna hade som avsikt att verka som en skydds- och stödfunktion samt som en länk till andra viktiga vuxna och myndighetspersoner för riskutsatta barn. Slutsatserna blev att samtliga intervjupersoners beskrivningar visade på att barn som växer upp i riskmiljöer utsätts för liknande påfrestningar. Vidare uttryckte intervjupersonerna att deras professionella stöd kunde fungera som en skyddsfaktor. I förebyggande syfte byggde intervjupersonerna upp nätverk kring barnen för att överlämna skyddsfunktionen till andra när deras professionella insatser var slut, detta för att på bäst sätt verka för en gynnsam utveckling hos riskutsatta barn. För vidare forskning är följande fråga av intresse; har vi möjligheter att skapa motståndskraftiga barn genom att reducera riskfaktorer och producera skyddsfaktorer?