Denna uppsats utreder hur representationer av samhället formas i samspelet mellan samhällsexpertis, politisk debatt och mediala arenor. I fokus står uppkomsten och etableringen av ”låginkomsttagaren” i Sverige. Klassifikationen användes första gången under tidigt 1960-tal. Genom tillsättandet av låginkomstutredningen 1965 fick experter möjligheter att definiera och undersöka denna nya grupp. Dessa samhällsvetare var ofta radikala samhällskritiker som ville förändra samhällets sociosymboliska indelningar, och deras beskrivningar av låginkomsttagaren gavs stor plats i massmedia. Utanför utredningen brukades klassifikationen för politiska och sociala strider. Låginkomsttagare började snart användas som en identitetsposition, av aktörer med allt från radikala till konservativa ståndpunkter. Klassifikationen var sammanfattningsvis oerhört produktiv. Nya samhällsanalyser, politiska strategier och identitetspositioner etablerades.