Uppsatsen syftade till att förstå hur unga vuxna som tidigare varit samhällsplacerade retrospektivt beskriver sin skolgång. Fem unga vuxna i åldrarna 21-26 år intervjuades i en kvalitativ studie. Teorin KASAM hjälpte oss att identifiera de resurser och faktorer som bidrog till graden av informanternas känsla av sammanhang. Resultatet visade att samtliga intervjupersoner blev placerade i olika åldrar och hade skilda erfarenheter av sin skolgång under placeringstiden. Samtliga intervjupersoner fick stöd från vuxna med sina studier vilket hade en positiv inverkan på deras skolgång. Resultatet visade även att vissa informanter hade en negativ erfarenhet av skolgången under placeringstiden på grund av mobbning, psykisk ohälsa och ett flertal omplaceringar. Då vi endast intervjuade fem personer gick det inte att generalisera resultatet till en större kontext i förhållande till tidigare forskning. Gemensamt för samtliga informanter var att de hade läst på högskolenivå eller hade planer på att göra det. / The aim of this study was to understand how young adults whom previously had been in out-of-home care retrospectively described their schooling. Five young adults between the ages of 21-26 were interviewed in a qualitative study. The theory KASAM helped identify the resources and factors that influenced the informants’ sense of coherence. The results showed that the informants were put in out-of-home care at different ages and had different experiences with their studies while in care. They received help from adults in regards to their studies, which had a positive impact on their schooling. Some informants had negative experiences from their schooling while in care caused by bullying, mental health issues and having to move multiple times. Because of our small sample we could not generalize the results. What the informants had in common was the fact that they had college-level education or were planning to receive it.