Sex- och samlevnadsundervisning ska enligt Skolverket vara ämnesintegrerat och ämnesövergripande samt vara en del av undervisningen genom hela grundskoletiden, även åk.1-3. Sex- och samlevnadsundervisning har ingen allmänt vedertagen definition men den ska syfta till att bl.a. beröra sexualitet, könsidentitet, jämställdhet och relationer. Enligt flera källor har barn en sexualitet redan från tidig ålder och den behandlas och utvecklas även i skolan. United Nation Educational, Scientific and cultural organization (UNESCO) har gett riktlinjer kring sex- och samlevnadsundervisning och deras läromål är anpassade till barn från fem år och uppåt.  Med detta som bakgrund har jag valt att genom intervjuer samt en forskningsöversikt skapa en uppfattning om hur några lärare i åk. 1-3 i Uppsala och Stockholm resonerar kring sin roll i denna undervisning. Underlaget till intervjuerna baseras på arbetets tre forskningsfrågor. Dessa är hur lärare ser på sin lärarroll, vilka normer som kan ha påverkat lärarna och vad de anser ingår i undervisning som integrerar sex och samlevnad. Arbetet grundar sig Kumashiros teorier vilka grundar sig i det normkritiska perspektivet. Resultatet visar att lärare känner en osäkerhet i sin roll när de ska undervisa i detta ämne. Det finns lite utrymme till samtal med andra lärare om hur undervisningen ska ske och det finns otillräckliga riktlinjer i läroplanen att förhålla sig till. Lärare ger uttryck för att elever i åk.1-3 är för unga för att kunna ta till sig ämnen som till exempel sexualitet men att jämställdhet och genus är mycket viktigt att ha med i undervisningen. Sex och samlevnad  i åk. 1-3 är bristfällig och inte prioriterat hos varken lärare eller de skolor de arbetar på. Det finns stora möjligheter till förbättring inom undervisningen.