Syftet med uppsatsen var att undersöka hur LSS-handläggarna upplever arbetet med samordnade och/eller individuella planer i sina ärenden med personer beviljade insatser enligt 9§ LSS. Studien var kvalitativ och data samlades in genom semi-strukturerade intervjuer. Uppsatsens tre frågeställningar (rutiner och arbetsmetoder, syfte med planerna samt hur planerna fungerar som verktyg för kvalitetssäkring) har varit en röd tråd genom arbetet. Det framkommer i studien att inte alla kommuner har rutiner gällande erbjudande samt upprättande av planerna. Resultaten visade dock på att man upplever att planerna tjänar ett bra och tydligt syfte, om det är möjligt för den enskilde att tillgodogöra sig planen. Studien visar även på att brist på resurser och kunskap om planerna hos LSS-handläggarna kan påverka arbetet negativt. Utbildningsmöjligheterna för LSS-handläggarna bör ökas för att effektivisera arbetet med planerna. En eventuell omformulering av lagtext efterlyses även då man anser att den inte är anpassad utifrån hur verkligheten ser ut.