Bakgrund Samtal mellan barn och förskollärare är av betydelse med tanke på språkutvecklingen hos barn. Det finns olika kompetenser som barn får med sig genom att samtala med andra personer. Att lyssna på varandra är också betydelsefullt för att det ska bli ett bra samspel mellan människor. Det är även av vikt att som förskollärare arbeta med språk och vara medveten om hur samtal med barn kan genomföras. Att finnas med och stötta barnen i sitt lärande och ge dem utmaningar som är på en lagom nivå är även positivt att göra som förskollärare. Sociokulturell teori är basen för undersökningen vilket eftersom lärande sker i samspel med andra. Syfte Syftet med undersökningen är att ta reda på hur den verbala kommunikationen ter sig mellan förskollärare och barn i förskolan. Vi ville även få reda på vilka olika sorters samtal som förekom och om det fanns något mönster i när de olika samtalen användes. Hur förskollärarna tog tillvara på barnens spontana kommentarer eller frågor var också en del av undersökningen. Metod Undersökningen genomfördes med hjälp av observation som är ett redskap i kvalitativ metod. Observationerna genomfördes i tamburen, vid måltidssituationen, fri lek och vid utevistelse på förskolorna och då observerades samtalen mellan förskollärare och barn. Resultat Undersökningen visade att det fanns flera olika sorters samtal mellan förskollärare och barn samt att det fanns mönster i när de olika samtalskategorierna användes. Exempelvis var berättande samtal vanligt förekommande vid måltiden. Barnens spontana kommentarer och frågor togs tillvara på av förskollärarna och även där förekom olika samtalskategorier samt olika lång respons från förskollärarna. Då barnen ställde en fråga blev responsen ofta kortare och bekräftande jämfört med när de kom med något mer spontant som ofta utvecklades till ett berättande samtal.