Syftet med denna kvalitativa studie var att få en ökad förståelse för hur socialarbetare, skolpersonal och polis samverkar i brottsförebyggande syfte för barn och ungdomar, i ett särskilt utsatt område i Sverige. Vi ville även undersöka vilka förutsättningar och hinder som fanns i den samverkan. Studien är baserad i ett särskilt utsatt område i Sverige där dessa professioner har en etablerad samverkan för att kunna arbeta brottsförebyggande för barn och ungdomar. Intervjuer har valts som insamlingsmetod samt en tematisk analys för att analysera materialet. En central teori i denna studie är samverkansteori och Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater och begreppet handlingsutrymme för att analysera hur samverkan utformades mellan aktörerna. Studien har också socialkonstruktionismen som vetenskapsteoretisk utgångspunkt.  Resultatet visade att det krävs en gemensam syn kring samverkansarbetet för att den ska bli gynnsam och effektiv. Flera av intervjupersonerna betonade att samverkan underlättats då det redan finns ett samverkansavtal i staden. De olika professionerna hade likaså en bra kontakt med varandra som gjorde att samverkansarbetet blivit smidigt. Vidare har samverkansarbetet underlättats då socialarbetare och polis delar kontor. Dock kunde omständigheter som organisationskultur göra det svårare för de olika aktörerna att samverka. I dessa fall har en mall som definierar roller och ansvar arbetats fram. Ibland upplevdes det som att det fanns en brist på förståelse och kunskap mellan de yrkesverksamma. Sekretessen var i vissa fall påfrestande, dock fanns det sekretessbrytande bestämmelser i de fall det behövdes som exempelvis en samtyckesblankett.