I den här studien undersöks socialarbetares erfarenheter av samverkan i ärenden med våld inära relation. Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem med stora sociala ochindividuella konsekvenser. Våld i nära relation innefattar fysiskt, psykiskt, sexuellt ochmateriellt våld men kan också yttras på sätt som försummelse, digitalt våld och ekonomisktvåld. De våldsutsatta har ofta komplexa behov som kräver insatser från många olika aktörervilket ställer höga krav på samverkan för att garantera ett så bra stöd som möjligt.Syftet med studien är att undersöka hur samverkan fungerar i arbetet med våld i närarelationer utifrån socialarbetares erfarenheter. För att kunna besvara studiens syfte ochfrågeställningar valdes en kvalitativ ansats som datainsamlingsmetod. Sex semistruktureradeintervjuer genomfördes med socialarbetare med erfarenhet av arbete med våld i närarelationer. Ett målstyrt urval användes för att rekrytera intervjupersoner till studien.Datamaterialet från intervjuerna analyserades med en kvalitativ tematisk analys.Studiens resultat visar att aktörer upplever samverkan som avgörande i arbetet med våld i närarelationer. Intervjupersonerna redogör för olika hämmande och främjande faktorer isamverkan med andra aktörer. De främjande faktorerna som framhålls i resultatet ärkommunikation, samsyn, personlig kontakt och respekt för varandras verksamheter ochsyften. De hämmande faktorerna för samverkan som förekommer i resultatet är brist påtydliga riktlinjer, sekretess och bristande ledning.