Old hollow trees of oak contain a large amount of wood mould. Unfortunately, these trees have in the last century been greatly reduced in numbers. It has resulted in that species that depend on these habitats, saproxylic species, have become at risk to decrease in numbers or die out regionally. Previous studies have shown that the volume of wood mould is an important factor for occurrence and population size of saproxylic organisms. The aim of the present study was to examine how the volume of wood mould varies among ash (Fraxinus excelsior), lime (Tilia sp.), maple (Acer platanoides), aspen (Populus tremula) and oak (Quercus robur). The measurements were wood mould depth, internal cavity diameter, internal cavity height, circumference, and if white or brown rot was the dominating mould fungus. In total 23 ashes, 20 limes, 24 maples, 24 aspens and 21 oaks in the vicinity of Motala (Östergötland) were measured. The results show that there were significant differences between tree species concerning the volumes of wood mould. The oak accommodated larger volumes than the other species. The ash, however, had a larger volume than oak at the same circumference. The study shows ash could be a complement to the oak in conservation plans. Since the ash generally holds a larger volume then the oak at the same circumference, this implies the possibility that the ash can be suitable for saproxylic organisms at an earlier stage. In the isolated fragments of the landscape the possibility for survival may then increase for species that are dependent of these habitats. / Gamla hålträd av ek hyser ofta en stor mängd mulm. Tyvärr har dessa träd det senaste århundradet minskat i antal. Det har fått till följd att arter som är beroende av dessa habitat riskerar att minska eller dö ut regionalt. Tidigare studier har visat att volymen av mulm i ett träd är en viktig faktor för förekomst och populationsstorlek. Syftet med denna studie var att undersöka hur mulmvolymer varierar mellan olika trädslag. Mulmvolymen mättes därför hos ask ( Fraxinus excelsior), lind (Tilia sp.), lönn (Acer platanoides), asp (Populus tremula) och ek (Quercus robur). På varje träd mättes mulmdjup, invändig håldiameter, invändig hålhöjd, omkrets samt om trädet hade vitröta eller brunröta. Sammanlagt mättes 23 askar, 20 lindar, 24 lönnar, 24 aspar och 21 ekar runt Motala (Östergötland) med omnejd. Resultaten visar att det finns signifikanta skillnader mellan trädslagen gällande mulmvolymer. Eken hyser större volymer än de övriga, men ask och lönn har även de relativt stora volymer mulm. Asken har dock större volym mulm än vad eken har vid samma omkrets. Studien visar att man vid naturvårdsplaneringar bör ta med ask som ett komplement till eken i ett fragmenterat landskap. Eftersom asken kan generera större volymer mulm än eken vid samma omkrets medför detta möjligheten att asken kan fungera som habitat i ett tidigare skede. I isolerade fragment av landskapet kan då chansen för överlevnad möjligtvis öka för de arter som är beroende av mulmhabitat.