Thesis (M.A.)--University of North Texas, Dec., 2009. / Title from title page display. Includes bibliographical references.

Thesis (Ph. D.)--University of Wisconsin--Madison, 1982. / Typescript. Vita. eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references (leaves 98-109).

<p>De flesta människor som är självdestruktiva i vårt samhälle får en diagnos ställd som understryker att de på ett eller annat vis är psykiskt sjuka, den vanligaste diagnosen är Borderline Personlighetsstörning. I denna studie ifrågasätts detta psykopatologiska perspektiv och istället ämnar jag undersöka om det går att bredda begreppet självdestruktivitet genom att använda ett existentiellt perspektiv. I grunden för studien återfinns teorier från Kierkegaard, May och Fromm vilka berör begrepp som ångest och frihet, två nyckelbegrepp i denna studie. Materialet är insamlat via intervjuer. Genom att använda hermeneutik som analysmetod har uppsatsförfattaren haft möjlighet att använda sin förförståelse i ämnet och via den hermeneutiska cirkeln tolkas materialet. Resultatet speglar de självdestruktivas inre upplevelser av kampen mot ångesten. De söker en identitet men låg självkänsla och tron att de behöver de destruktiva handlingarna för att överleva slår ständigt undan benen för dem. Att ha utgångspunkten i existentialism bidrar till att människan och hennes existentiella frågor får stå i fokus. Genom att ha tilltro till människors egen förmåga att ta sig ur sin problematik skapas en alternativ behandling. Istället för att, som i det psykopatologiska perspektivet, ställa en determinerande diagnos på människan kan man i det existentiella perspektivet lägga mer ansvar på människan och utveckla henne genom att våga se det friska och sunda.</p>

De flesta människor som är självdestruktiva i vårt samhälle får en diagnos ställd som understryker att de på ett eller annat vis är psykiskt sjuka, den vanligaste diagnosen är Borderline Personlighetsstörning. I denna studie ifrågasätts detta psykopatologiska perspektiv och istället ämnar jag undersöka om det går att bredda begreppet självdestruktivitet genom att använda ett existentiellt perspektiv. I grunden för studien återfinns teorier från Kierkegaard, May och Fromm vilka berör begrepp som ångest och frihet, två nyckelbegrepp i denna studie. Materialet är insamlat via intervjuer. Genom att använda hermeneutik som analysmetod har uppsatsförfattaren haft möjlighet att använda sin förförståelse i ämnet och via den hermeneutiska cirkeln tolkas materialet. Resultatet speglar de självdestruktivas inre upplevelser av kampen mot ångesten. De söker en identitet men låg självkänsla och tron att de behöver de destruktiva handlingarna för att överleva slår ständigt undan benen för dem. Att ha utgångspunkten i existentialism bidrar till att människan och hennes existentiella frågor får stå i fokus. Genom att ha tilltro till människors egen förmåga att ta sig ur sin problematik skapas en alternativ behandling. Istället för att, som i det psykopatologiska perspektivet, ställa en determinerande diagnos på människan kan man i det existentiella perspektivet lägga mer ansvar på människan och utveckla henne genom att våga se det friska och sunda.

Thesis (Ph.D.)--York University, 2007. Graduate Programme in Higher Education. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 528-550). Also available on the Internet. MODE OF ACCESS via web browser by entering the following URL: http://gateway.proquest.com/openurl?url_ver=Z39.88-2004&res_dat=xri:pqdiss&rft_val_fmt=info:ofi/fmt:kev:mtx:dissertation&rft_dat=xri:pqdiss:NR32045

Thesis (M.A.)--York University, 2007. Graduate Programme in Communication and Culture. / Typescript. Includes bibliographical references (leaves 148-154). Also available on the Internet. MODE OF ACCESS via web browser by entering the following URL: http://gateway.proquest.com/openurl?url_ver=Z39.88-2004&res_dat=xri:pqdiss&rft_val_fmt=info:ofi/fmt:kev:mtx:dissertation&rft_dat=xri:pqdiss:MR32022

The List is a collection of short stories focusing on the inability to adapt, or learn from self-destructive patterns, and the bizarre ways people reach out for one another when they don't know what else to do.

The selfie has become the currency of today; boldly stating: I was here, this is how I felt, and, most importantly, I exist. This has become our self-reflection. Exploring the self-portrait, as have countless artists of the past, Johnny Shield uses the various selfies as reference for his sculptural works - both empty vessels and sculptural busts. Made from glass these fragile objects are all doomed to break. You, the viewer, are witnessing a truly damned object: the central portrait uneasily rests on a pedestal that is actively electrolytically corroding. While on display, this pedestal will lean more and more precariously, ultimately spilling the glass portrait onto the ground. By participating in the legacy of self-portraiture but producing a self-destructive object, Johnny is simultaneously endorsing and condemning the sacredness of the art object, the selfie, as well as the practice of glorifying the artist.

Thesis (M.A.)--Miami University, Dept. of Psychology, 2005. / Title from first page of PDF document. Document formatted into pages; contains [1], iv, 59 p. : ill. Includes bibliographical references (p. 36-44).

M.A. (Psychology) / The~present study is an exploratory investigation into the deliberate self-harm syndrome. Throughout the text, a distinction is made between other types of self-harm (for example, indirect self-harm such as alcohol abuse; "direct self-harm performed by a psychotic individual) and the self-harm performed within the deliberate self-harm syndrome (that is, direct, voluntary, non-lethal self-harm, performed by a non-psychiatric individual). The aim of this study is to foster an understanding of this syndrome and, accordingly, to facilitate acceptance of the individuals who suffer from this syndrome, without displaying the need to classify these individuals into any one particular psychiatric category. It is hoped that this aim is realised through a discussion of associated features and related.patterns of the syndrome. This research conducted an investigation of 21 individuals who appeared to fit into the syndrome. Three of the subjects were excluded from the study because their type of self-harm and/or their motivation for self-harming differed from those individuals who suffer from the deliberate self harm syndrome. Although some queries were made about the suitability of eight of the subjects, enough evidence has been put forward by the study to assume the possible existence of such a syndrome, and for the syndrome to be taken seriously. Many grey areas were discussed with regards to the criteria that should be considered when determining whether an individual fits into the syndrome or not. This merely serves to both highlight and confirm the point that it is not a rigid psychiatric category that is being proposed, but that there are, nevertheless, certain criteria that need to be considered when whether an individual deliberately self-harms, discussed in this study) determining or not (as even though there were certain limitations in the study (most of them being related to the study's exploratory point of departure) the researcher is of the opinion that the information provided in this study, should be treated with the respect that it deserves.