Den vanligaste metoden som används för att undersöka hjärtats morfologi, anatomi samt funktion är tvådimensionell ekokardiografi. Vid bedömning av hjärtats globala systoliska kammarfunktion och väggrörlighet används ”vänster kammares utdrivnings- eller ejektionsfraktion” (VKEF). Vanligtvis görs en visuell bedömning men för att kunna göra en mer korrekt bedömning används ofta semiautomatiska mätningar och beräkningar som hjälpmedel eftersom det förenklar utlinjering av endokardiet.Syftet med studien är att jämföra semiautomatisk VKEF-bedömning utförd med automated 2D cardiac quantification (a2DQ) med visuellt skattad VKEF, vid transthorakal ekokardiografi. Inspelade ultraljudssekvenser från 50 tidigare utförda ultraljudsundersökningar ingick i studien. Patienter med arytmier såsom förmaksflimmer exkluderades. I studien jämfördes en beräknad VKEF erhållet med den semiautomatiska metoden a2DQ mot en visuellt bedömd VKEF utförd av erfarna bedömare. VKEF jämfördes initialt dels >55% dels <55% för det två metoderna. Dessutom gjordes ytterligare jämförelse enligt följande kriterier >55%, 45-54 %, 30-44 % och <30 %. Kappa-analys relaterat till den initiala bedömningen visade på en måttlig överensstämmelse (k = 0,47). Motsvarande analys gjord på de indelade kriterierna erhölls en kappa koefficient på 0,41. Den visuella bedömningen ger i denna studie högre VKEF. Studien tyder på att a2DQ är en mindre lämplig metod då den undervärderar VKEF och bör inte rekommenderas som stöd för oerfarna bedömare. / The most commonly used method to examine the heart’s morphology, anatomy and function within clinical context is 2-dimensional echocardiography.When assessing the heart’s global systolic ventricular function and wall mobility the left ventricular ejection fraction (LVEF) is utilized. To aid with the visual assessment, semi-automatic measurements and calculations are often used. These computerized methods automatically measure the heart volume using the reference point’s outline at the endocardium. The aim of this study is to compare a semi-automatic LVEF-assessment method, automated 2D cardiac quantification (a2DQ), to visually assessed LVEF using transthoracic echocardiography. Recorded ultrasound sequences from 50 previously performed ultrasound studies were included in the study. Patients with arrhythmias such as atrial fibrillation were excluded. In the study, an estimated LVEF obtained with the semiautomatic method a2DQ was compared to a visually evaluated LVEF performed by experienced examiner. LVEF was initially compared to> 55% <55% for the two methods. In addition, further comparison was made according to the following criteria> 55%, 45-54%, 30-44% and <30%. Kappa analysis related to the initial assessment showed moderate consistency (k = 0.47). Corresponding analysis made on the categorized criteria obtained a kappa coefficient of 0.41. The visual assessment gives higher LVEF in this study.The study suggests that a2DQ is a less appropriate method as it underestimates LVEF and should not be recommended as support for inexperienced examiners.