Medier är något som vi dagligen interagerar med i olika sammanhang och det som vi ser i media påverkar hur vi uppfattar verkligheten och olika aspekter av den. Eftersom media har inverkan på vår verklighetsbeskrivning är det därför viktigt att det som visas i media är så objektivt och verklighetsnära som möjligt. I denna studie avser vi att undersöka hur Unicef Sverige framställer afrikanska barn i sina reklamfilmer tillhörande kampanjen ”Bli världsförälder”. Syftet är att identifiera dolda diskurser i framställningarna och undersöka om dessa bidrar till en stereotypisering av afrikanska barn.  En kvalitativ metod är tillämpad i studien och med hjälp av en multimodal kritisk diskursanalys har det empiriska materialet varit möjligt att analysera. Analysschemat är utformat med teorier från Ekström och Machin (2019) och för att kunna tematisera och tolka resultatet har teorier som representation och semiotik använts. Resultatet visade att det gick att identifiera dolda diskurser i det empiriska materialet. Dessa är ”Det är bråttom - din hjälp behövs”, ”Det ledsna, gråtande barnet”, ”Det nakna och fattiga barnet”, ”Barn i sjukhusmiljöer” och ”Det utsatta barnet”. Det gick att finna likheter mellan analyskomponenterna i de olika filmerna och diskurserna framställer de afrikanska barnen som fattiga, utsatta och hjälplösa. Det gick också med hjälp av analysen att dra slutsatsen att de diskursiva temana strategiskt är konstruerade av Unicef för att påverka mottagaren och öka givandet. Vidare visade resultatet att den konstruktionen riskerar att befästa en stereotypisk bild av de afrikanska barnen som fattiga, hjälplösa och maktlösa.