Introduktion Diabetes Mellitus typ 1 är en autoimmun sjukdom som så småningom leder till total insulinbrist vilket är livshotande. Insulinbristsjukdomen är kronisk och är i Sverige en av de vanligaste folksjukdomarna. I världen insjuknar i dagsläget flest antal i Sverige och Finland. Vad gäller behandling vid Diabetes Mellitus typ 1 får alla patienter i dagsläget insulininjektioner antingen via insulinpenna eller via insulinpump. Glukosnivån i blodet bör mätas kontinuerligt för att kunna optimera behandlingsterapin. En annan typ av behandlingsterapi vid Diabetes Mellitus typ 1 är SAP (Sensor- augmented pump). Denna metod innebär att insulinpumpsbehandling kombineras med kontinuerlig glukosmätning (continuous glucose monitoring, CGM).Att mäta glykerat hemoglobin (HbA1c) har blivit en viktig del för att följa samt utvärdera hur behandlingen av Diabetes Mellitus fungerar. Ett lågt HbA1c ger en minskad risk för komplikationer och är ett tydligt mål i behandlingen samtidigt som risken för hypoglykemi måste tas i anspråk. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om HbA1c-värden kan förbättras hos patienter med Diabetes Mellitus typ 1 vid användning av SAP-behandlingsterapi jämfört med CSII-behandlingsterapi (continuous subcutaneous insulin infusion) kombinerat med SMBG (self monitoring of blood glucose) och MDI-behandlingsterapi (multiple daily injections) kombinerat med SMBG. Syftet är även att undersöka om det finns något samband mellan användningsfrekvens av CGM-sensorer och förbättrat HbA1c-värde. Metod Denna litteraturstudie baseras på åtta stycken artiklar som hittades via databasen PubMed. Resultat och diskussion Resultatet, av de utvalda originalstudierna, visar att SAP-behandlingsterapi har en bättre effekt på optimering av HbA1c-värden, hos patienter med Diabetes Mellitus typ 1, om det jämförs med MDI-behandlingsterapi kombinerat med SMBG. Om förbättringen beror på SAP-terapibehandlingen eller om CSII och CGM separat hade gett effekten är svårt att avgöra. Däremot ses ingen signifikant skillnad, i resultatet i de originalstudier som valts ut, av denna effekt vid jämförelse av SAP-behandlingsterapi mot CSII kombinerat med SMBG. Ytterligare studier med ett större antal deltagare behövs som underlag för att kunna avläsa detta. Vad gäller relationen mellan frekvens av CGM-sensoranvändning och förändring i HbA1c-värden finns både studier som stödjer och studier som förkastar. Vid ett eventuellt byte av behandlingsterapi bör hänsyn tas till andra aspekter än surrogatmåttet HbA1c. Slutsats Resultatet av denna litteraturstudie visar att SAP-behandlingsterapi i vissa fall kan reducera HbA1c-värden i jämförelse med andra metoder. En del resultat stödjer även sambandet mellan ökad användningsfrekvens av CGM-sensorer och reducering av HbA1c-värden. Det måste tas hänsyn till andra parametrar vid eventuellt byte av behandlingsterapi. Det är av stor vikt att patienterna känner sig tillfreds med sin behandlingsterapi då det kan bibehålla motivationen till att optimera sina HbA1c-värden.