Introduktion Diabetes Mellitus typ 1 är en autoimmun sjukdom som så småningom leder till total insulinbrist vilket är livshotande. Insulinbristsjukdomen är kronisk och är i Sverige en av de vanligaste folksjukdomarna. I världen insjuknar i dagsläget flest antal i Sverige och Finland. Vad gäller behandling vid Diabetes Mellitus typ 1 får alla patienter i dagsläget insulininjektioner antingen via insulinpenna eller via insulinpump. Glukosnivån i blodet bör mätas kontinuerligt för att kunna optimera behandlingsterapin. En annan typ av behandlingsterapi vid Diabetes Mellitus typ 1 är SAP (Sensor- augmented pump). Denna metod innebär att insulinpumpsbehandling kombineras med kontinuerlig glukosmätning (continuous glucose monitoring, CGM).Att mäta glykerat hemoglobin (HbA1c) har blivit en viktig del för att följa samt utvärdera hur behandlingen av Diabetes Mellitus fungerar. Ett lågt HbA1c ger en minskad risk för komplikationer och är ett tydligt mål i behandlingen samtidigt som risken för hypoglykemi måste tas i anspråk. Syfte Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om HbA1c-värden kan förbättras hos patienter med Diabetes Mellitus typ 1 vid användning av SAP-behandlingsterapi jämfört med CSII-behandlingsterapi (continuous subcutaneous insulin infusion) kombinerat med SMBG (self monitoring of blood glucose) och MDI-behandlingsterapi (multiple daily injections) kombinerat med SMBG. Syftet är även att undersöka om det finns något samband mellan användningsfrekvens av CGM-sensorer och förbättrat HbA1c-värde. Metod Denna litteraturstudie baseras på åtta stycken artiklar som hittades via databasen PubMed. Resultat och diskussion Resultatet, av de utvalda originalstudierna, visar att SAP-behandlingsterapi har en bättre effekt på optimering av HbA1c-värden, hos patienter med Diabetes Mellitus typ 1, om det jämförs med MDI-behandlingsterapi kombinerat med SMBG. Om förbättringen beror på SAP-terapibehandlingen eller om CSII och CGM separat hade gett effekten är svårt att avgöra. Däremot ses ingen signifikant skillnad, i resultatet i de originalstudier som valts ut, av denna effekt vid jämförelse av SAP-behandlingsterapi mot CSII kombinerat med SMBG. Ytterligare studier med ett större antal deltagare behövs som underlag för att kunna avläsa detta. Vad gäller relationen mellan frekvens av CGM-sensoranvändning och förändring i HbA1c-värden finns både studier som stödjer och studier som förkastar. Vid ett eventuellt byte av behandlingsterapi bör hänsyn tas till andra aspekter än surrogatmåttet HbA1c. Slutsats Resultatet av denna litteraturstudie visar att SAP-behandlingsterapi i vissa fall kan reducera HbA1c-värden i jämförelse med andra metoder. En del resultat stödjer även sambandet mellan ökad användningsfrekvens av CGM-sensorer och reducering av HbA1c-värden. Det måste tas hänsyn till andra parametrar vid eventuellt byte av behandlingsterapi. Det är av stor vikt att patienterna känner sig tillfreds med sin behandlingsterapi då det kan bibehålla motivationen till att optimera sina HbA1c-värden.

Bakgrund: Glykerat hemoglobin i blod (B-HbA1c) speglar den genomsnittliga blodsocker-nivån de senaste 8 till 12 veckorna. B-HbA1c används för att följa behandlingen vid diabetes mellitus. B-HbA1c kan mätas på olika sätt och mätresultaten kan ibland skilja sig åt. I detta arbete har en ny immunkemisk metod, HbA1c Advanced (Beckman Coulter, USA) (AU-metoden) utvärderats.   Metod: Med patientprover och kontroller, dubbelprover, beräknades imprecision och bias samt korrelation med laboratoriets ordinarie jonbyteskromatografiska metod, Tosoh G11 (G11-metoden).   Resultat: Imprecision inomserie blev <3 %, total imprecision 5 %, och bias var -2,8 till -5,3 %. AU-metoden gav i medeltal 2,5 mmol/mol (3,9 %) lägre värde än G11-metoden med en korrelationskoefficient på 0,9967. AU-metoden mätte korrekt de vanligaste hemoglobin-varianterna men inte en patologisk ökning av fraktionen HbF.      Slutsats: AU-metodens precision och bias uppfyller nationella kvalitetsmål och korrelationen med laboratoriets ordinarie metod är god för såväl prover utan som med de vanligare hemo-globinvarianterna. Som förväntat för immunkemiska metoder ger AU-metoden för lågt värde vid uttalad ökning av HbF.   AU-metoden fungerar så väl som en immunkemisk metod kan göra och bedöms vara lämplig för kliniskt bruk för att mäta B-HbA1c. / Background: Glycated hemoglobinin blood (B-HbA1c) reflects the average blood sugar level over the last 8 to 12 weeks. B-HbA1c is used to monitor the treatment of diabetes mellitus. B-HbA1c can be measured in different ways with eventual results that sometimes differ from each other. During this project, a new immunochemical method, HbA1c Advanced (Beckman Coulter, USA) (AU method) was evaluated.   Methods: With patient samples, precision and bias were calculated as well as correlation with the laboratory's ordinary ion exchange chromatographic method, Tosoh G11 (G11 method).    Results: Imprecision in-series was <3 %, total imprecision was 5 %, and bias was -2.8 to -5.3  %. On average, the AU method gave values that were lower than the G11 method (2.5 mmol/mol (3.9 %) with a correlation coefficient of 0.9967. The AU method correctly measured the most common hemoglobin variants but not a pathological increase in the HbF fraction.   Conclusion: The precision and bias of the AU method fulfill the national quality objectives and the correlation with the laboratory's ordinary method, the G11 method is good for samples both with and without the most common hemoglobin variants. As expected for immunochemical methods, the AU method gives too low a value for samples with a pronounced increase in HbF.    In conclusion, the AU method fulfills the quality goals as is expected for an immunochemical method for measuring B-hbA1c and is concidered appropriate to use in clincical work.