Sammanfattning Att undersöka en befolknings fysiska aktivitet ger beskrivande data utav dagsläget samt att resultatet fungerar som mätinstrument för hur en framtida intervention ska utformas. Syftet med denna studie var att se om något samband förelåg mellan tre olika undersökningsinstrument för fysisk aktivitet, som används för med barn med övervikt. Metod: Deltagarna mättes, vägdes, skattade sin fysiska aktivitetsnivå (frågeformulär), testade sin fysiska prestationsförmåga (sex minuters gångtest) och deras fysiska aktivitet mättes (accelerometer). Resultat: Åtta flickor, 7-13 år, med ett Body Mass Index (BMI) på 26 ± 3,7 kg/m2deltog. Majoriteten skattade sig vara fysiskt aktiva 30-60 min/dag under vardag och helg, men som grupp var skattningen signifikant lägre på helgen. Deltagarnas fysiska prestationsförmåga var signifikant lägre än det beräknade normalvärde. Barnen utförde i snitt 67 ±24 min/dag aktivitet under vardagarna och signifikant mindre aktivitet (31 ± 29,7min/dag) på helgerna. Ett signifikant samband förelåg mellan undersökningsinstrumenten för utförd fysisk aktivet under vardagarna och prestationsförmågan, där även en formel för hur sambandet kunde kalkyleras framtogs. Slutsats: Trots litet deltagarantal skulle studiens resultat tyda på att 6MGT kan användas inte bara för att bedöma prestationsförmåga utan även för beräknad utförd fysisk aktivitet under vardagarna. / Abstract Investigation physical activity in a population gives descriptive data and the result serves as a measuring instrument for how future interventions ought to be designed. The purpose of this study was to see whether any associations existed between three examination instruments for physical activity that are used with children with overweight. Method: The participants were measured, weighed, estimated their physical activity (questionnaire), testing their physical performance (six-minute walking test) and their physical activity was measured (accelerometer). Results: Eight girls, aged 7-13, body mass index of 26 ± 3.7, participated. The majority of the children estimated to be physically active for 30-60 min/day, during weekdays and weekends, but seen as a group the estimation was significantly lower on the weekend. Their physical performance showed a significantly lower value than the predicted value. The children performed on average for 67 ± 24 min / day during the week and significantly less (31 ± 29.7 min / day) on weekends. A significant association existed between performed physical activity during weekdays and the performance test. A formula for how this relationship could be calculated was designed. Conclusion: Despite low numbers of participants the result of the study could indicate that 6MWT can be used not only for assessing the performance but also to calculate the executed amount of activity during weekdays.

Bakgrund: Vid idiopatisk lungfibros (IPF) är dyspné det dominerande symtomet, vilket påverkar gångsträckan. Andra patientkategorier har ökat gångsträckan och minskat dyspnén efter inspirationsmuskelträning (IMT). Endast två studier angående IMT för personer med IPF har hittats och ingen av dessa studier har IMT som enda studieintervention.   Syfte: Syftet var att undersöka om IMT ökar andningsmuskelstyrkan (MIP), om gångsträcka och dyspné förändras efter träningen samt om det finns ett samband mellan MIP och gångsträcka, MIP och dyspné samt gångsträcka och dyspné.   Metod: Single-subject experimentell design användes. Sex personer med IPF deltog. IMT genomfördes under åtta veckor. Under baslinje, intervention och cirka sex veckor efter interventionsslutet mättes MIP med Micro RPM® och gångsträcka med sex-minuters gångtest. Dyspnén skattades med Borg CR-10-skala och University of California San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ).   Resultat: Resultatet varierade mellan studiedeltagarna. Fyra deltagare ökade MIP. Fem studiedeltagare hade en kliniskt relevant ökning av gångsträcka. Fyra deltagare hade en kliniskt relevant minskad dyspné vid skattning med Borg CR-10 i vila eller UCSD SOBQ. Korrelationen mellan MIP och gångsträcka var signifikant för två studiedeltagare med rs 0,88 respektive 0,99.   Konklusion: IMT kan öka MIP och ge kliniskt relevanta förbättringar av gångsträcka och dyspné. Alla studiedeltagare drar ej nytta av träningen. Fortsatta studier behövs för att undersöka vilka som har nytta av IMT och vilken träningsmängd som behövs för att uppnå förbättring. / Introduction: In idiopathic pulmonary fibrosis (IPF), dyspnoea is the predominant symptom that affects walking distance. In other patient categories, walking distance has been increased and dyspnoea has been reduced after inspiratory muscle training (IMT). Only two studies on IMT for people with IPF have been found and none of these studies have IMT as the sole study intervention. Purpose: The purpose was to investigate whether IMT increases respiratory muscle strength (MIP), if walking distance and dyspnoea alter after practice, and if there is a relation between MIP and walking distance, MIP and dyspnoea and walking distance and dyspnoea. Method: Single-subject experimental design was used. Six people with IPF participated. IMT was carried out in eight weeks. During baseline, intervention and about six weeks after the intervention, MIP was measured with Micro RPM® and walking distance with a six-minute walk test. Dyspnoea was estimated with Borg CR 10-scale and the University of California, San Diego Shortness of Breath Questionnaire (UCSD SOBQ). Results: The results varied among the study participants. For four participants, the MIP increased. Five study participants had a clinically relevant increase in walking distance. Four participants had a clinically relevant reduction in dyspnoea on measuring with Borg CR 10 at rest or UCSD SOBQ. The correlation between MIP and walking distance was significant for two study participants with rs 0.88 and 0.99, respectively. Conclusion: IMT can increase MIP and provide clinically relevant improvements in walking distance and dyspnoea. All study participants do not benefit from exercise. Further studies are needed to determine which ones have the advantage of IMT and the amount of exercise needed to achieve improvement.

Introduction: Ergospirometry is used to evaluate working capacity and assess whether limitations may originate from circulation or respiration. It is typically based on an ordinary exercise test, in conjunction with respiratory analysis. A six-minute walk test (6MWT) may be used to asses a patients functional capacity. The subject walks a 30-meter-long hallway as far as possible for six minutes. Equipment is now available to analyse ventilation simultaneously. The purpose of the study was to validate Spiropalm 6MWT Hand-held Spirometer against Jaeger Oxycon Pro, focusing on minute ventilation. Method and material: A convenience sample of 30 young, healthy adults between the age of 18-32 participated in the study at Örebro University. Minute ventilation was measured with Spiropalm 6MWT Handheld Spirometer (COSMED, Rome, Italy) and Jaeger Oxycon Pro (Viasys Healthcare, Pennsylvania, USA) during two walking tests on treadmill at three intensity levels (velocities). A paired Students t-test was used for comparison between the equipments and between the three intensity levels in regard to minute ventilation and heart rate. Result: The result showed a statistically significant difference between the two equipments, focusing on minute ventilation, at intensity levels 1 and 2, but not for level 3. The Spiropalm shows consistently lower values. There was no difference between the heart rate during the two trials. Conclusion: Spiropalm consistently has lower values of VE than the Jaeger-system, this can be the cause of the difference between the equipments during lower intensity levels, although not high enough for a difference at level 3. There was no difference in heart rate between the two trials at any of the intensity levels, this shows that the subjects were well rested between the trials. / Introduktion: Ergospirometri används för att utvärdera en individs arbetsfysiologi och se om någons begränsningar har sitt ursprung cirkulatoriskt eller respiratoriskt. Undersökningen är baserad på ett vanligt arbetsprov i samband med analys av lungfunktion. Ett sex minuters gångtest (6MWT) kan användas för att utvärdera en patients funktionella kapacitet. Personen får gå i en 30 meter lång korridor så långt som möjligt under sex minuter. Det finns nu utrustning för att analysera lungfunktionen under pågående test. Syftet med studien var att validera Spiropalm 6MWT Hand-held Spirometer mot Jaeger Oxycon Pro med fokus på minutventilation. Metod och material: En studiepopulation på 30 unga, friska vuxna mellan åldrarna 18–32 deltog i studien på Örebro Universitet. Minutventilation mättes med Spiropalm 6MWT Handheld Spirometer (COSMED, Rom, Italien) och Jaeger Oxycon Pro (Viasys Healthcare, Pennsylvania, USA) under två gångtest på gångband under tre olika intensitetsnivåer (hastigheter). Ett parat Students t-test användes vid jämförelse mellan utrustningarna och mellan de tre olika intensitetsnivåerna med avseende på minutventilation och hjärtfrekvens. Resultat: Resultatet visade att det var en statistiskt signifikant skillnad mellan utrustningarna med fokus på minutventilation på intensitetsnivå 1 och 2, men inte på intensitetsnivå 3. Det förelåg inte någon skillnad i hjärtfrekvens mellan de två testerna. Konklusion: Spiropalm analyserar konsekvent lägre än Jaeger-systemet, detta kan vara anledningen till skillnaden mellan utrustningarna på lägre intensitetsnivåer, dock inte tillräckligt högt för skillnad på intensitetsnivå 3. Hjärtfrekvensen var densamma under båda testen på alla intensitetsnivåerna vilket visar på att försökspersonerna var väl utvilade mellan testerna.