Bakgrund och problemformulering: Sex som självskadebeteende är ett ämne som fått ökad medial uppmärksamhet de senaste åren. Den vetenskapliga forskningen är emellertid eftersatt. Syfte: Att undersöka upplevd erfarenhet och befintligt kunskapsläge om sex som självskadebeteende samt vilka omvårdnadsinsatser som ges till patienter med självskadebeteende. Detta för att kunna se hur lidande lindras och hälsa främjas i det dagliga vårdandet. Metod: Tvärsnittsstudie där 70 legitimerade sjuksköterskor besvarade en enkät med en kvantitativ del som redovisades med deskriptiv statistik samt en kvalitativ del där redovisningen skedde i form av en innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultatsammanfattning: Flertalet av sjuksköterskorna (83%) ansåg sig veta vad sex som självskadebeteende innebär. Dock upplevde 77% (n=54) att deras kunskaper ej var tillräckliga. Drygt hälften (60%) hade erfarenhet av sex som självskadebeteende och faktorer som kunde sammankopplas med det sexuella självskadebeteendet var andra psykiatriska diagnoser och låg självkänsla. De omvårdnadsåtgärder som främst användes vid kontakt med personer med ett självskadebeteende var rekommendationer om sömn, nutrition och fysisk aktivitet samt stödsamtal. Slutsats: Vetskapen om ämnet bland sjuksköterskorna finns men mer kunskap behövs inom området för att kunna förbättra omvårdnaden av patienter med ett sexuellt självskadebeteende. / Background: Sex as self-injury is a topic that has received increased media attention in recent years. Scientific research, however, is neglected. Objective: To investigate the perceived experience and the existing state of knowledge about sex as self-injury and what care is given to patients with self-injurious behaviour. This is to see how suffering is alleviated and health promoted in nurses daily care. Method: Cross-sectional study in which 70 registered nurses answered a questionnaire with a quantitative component which was reported with descriptive statistics and a qualitative part in which the accounts took the form of a content analysis according to Graneheim and Lundman (2004) . Results: Most of the nurses thought they knew what sex as self-injury involves. However, 77% (n = 54) experienced that their knowledge was not sufficient. Fully half of the nurses (60%) had experience of sex as self-harm and factors that could be linked to the sexual self-injury were other psychiatric diagnoses, and low self-esteem. The nursing interventions which were mainly used in contact with persons with a self- injurious behaviour were recommendations on sleep, nutrition and physical activity, and support-conversations. Conclusion: The knowledge of the subject among the nurses exists but more knowledge is needed in the field in order to improve the care of patients with sexual self-injurious behaviour.