Denna uppsats behandlar det fria kulturlivets förutsättningar i den postindustriella staden. Studiens syfte är att undersöka det fria kulturlivets rumsliga förutsättningar att bedriva kulturverksamhet i svenska städer idag. Detta har undersökts genom en fallstudie av Göteborgs Stad med fastigheten Sockerbruket i stadsdelen Majorna som exempel. Fallstudien har skett i två led, dels genom en dokumentanalys av Göteborgs stads budget, kulturplanen och det kommunala bostadsbolaget Higabs styrdokument för att titta på hur begreppet kultur och det fria kulturlivet adresseras i de olika styrdokumenten, dels genom intervjuer med fria kulturaktörer, kommunala politiker och tjänstemän vid Göteborgs stad och Higab. Resultatet visar att Göteborgs stads uttryckliga vilja att skapa goda villkor för det fria kulturlivet, där kulturutövarnas oberoende ställning ska främjas, är ett spel för galleriet. Det finns tydliga brister när det kommer till att skapa förutsättningar för att det fria kulturlivet långsiktigt ska kunna bedriva verksamhet i centrala Göteborg. Genom studien framkommer det att kultur som egenvärde får allt lägre prioritet i stadsrummet samt att den politiska viljan att inkludera och prioritera rum för fria kulturaktörer är låg – vilket tyder på en situativ politik. Detta bottnar i en social acceleration av stadsrummet, som drivs på av neoliberala ideal, där kulturverksamhet konkurreras ut i strävan att generera mer vinst genom den verksamhet som bedrivs i stadsrummet. Detta gör att det fria kulturlivet får en sårbar plats i staden.