Självtranscendenta känslor har påvisats ha prosociala effekter, men ur ett kognitivt perspektiv är dessa känslor tämligeno utforskade. Här undersöks vilka slags bedömningar av situationer (så kallade appraisal) som utmärker de självtranscendenta känslorna förundran, medkänsla och tacksamhet. Femtiofyra individer mellan 25 och 78 år deltog. Deltagarna skattade varje känsla i ett frågeformulär vars påståenden var relaterade till sju olika appraisaldimensioner. Envägs beroende ANOVOR visade att skattningarna skilde sig åt mellan känslorna för sex av de sju appraisaldimensionerna. Medkänsla skilde sig mest frekvent från de andra känslorna,medan förundran och tacksamhet endast skilde sig från varandra avseende målrelevans. Förundran och tacksamhet, men inte medkänsla, präglades av behaglighet. Vems beteende som var orsak till händelsen varierade mellan känslorna, men alla känslor skattades i låg utsträckning som normöverträdande. Diskussionen tar upp att nuvarande appraisal-teorier har svårt att ringa in självtranscendenta känslor. För framtida forskning skulledet vara av värde att bredda och justera befintliga teorier.