Uppsatsen är en undersökning av skönlitteraturs användning i det tanzaniska skolsystemet. I sex stycken kvalitativa intervjuer undersöks lärares attityder till och värdering av litteratur. Specifikt i synen på kanonbildning och geografisk representation inom denna kanon. Intervjuerna komplementeras vidare med studium av styrmedel och nationella prov. Postkolonial kritik ligger till grund för den avslutande disskusionen som ämnar föra in lärarnas svar i en historisk och politisk kontext. Uppsatsen syftar till en djupare förståelse för den tanzaniska litteraturundervisningens förutsättningar samt lärares attityder till skönlitteraturens didaktiska funktion.