The extent and effect of forest fires on ancient remains and cultural heritage in the boreal forest of Sweden is relatively unknown and scarcely researched. The aim of this study is to examine how a forest fire affects the archaeological record, partly in terms of damage degree and partly in what ways a fire can change the conditions for field surveying in a forest landscape. The purpose is also to discuss work strategies for heritage protection in a future with an increased numbers of days with risk for fire. Analysis of field reports from nine different areas affected by forest fire in Sweden, together with a minor interview study indicate how the severity of the fire can be both harmful to the remains and heritage, but also helpful with the field surveying. If a fire intensity is high, it can cause direct thermal action and frost action (weathering) but it can also induce risk of mass wasting (erosion). However, the most recurring phenomena that endangers the archaeological record by covering and concealing the remains and heritage is forestry. This can cause great damage when the reforestation takes place, as scarification is notoriously harmful to the archaeological record. At the same time, a burnt forest landscape where no trees nor ground cover is left, heightens the possibility of finding new and previously unknown remains and heritage.

Introduktion – Statistik visar att småskaliga explosioner har ökat i Sverige. Under 2023 rapporterades över 159 fall av småskaliga explosioner (Regeringskansliet, 2024). En explosion kan, utöver strukturella skador, även leda till andra skador på byggnader. Detta ger ett ökat behov av återuppbyggnad av byggnader som skadats av småskaliga explosioner. Aktörer såsom Brandskyddsföreningen önskar en förbättrad skadehanteringskedja (Brandskyddsföreningen, u.å.). Denna studie syftar till att undersöka om det finns etablerade tillvägagångssätt som tillämpas vid återuppbyggnadsprocessen efter en småskalig explosion på en byggnad, möjligheter till eventuell förbättring och hur samordningen mellan olika yrkesgrupper kan förbättras. Metod – Studiens mål uppnås genom att analysera dokumentation från utredningar av byggnader som skadats vid småskaliga explosioner. Dokumentstudien kompletteras med intervjuer där aktörer som varit involverade i utredningen samt aktörer som arbetar med skadebedömning och skadehantering intervjuats. Resultat – Inget standardiserat, etablerat tillvägagångssätt används vid utredningar och återuppbyggnad av explosionsskador på byggnader idag. Aktörer som arbetar med skadeutredningar och skadebedömningar arbetar utifrån erfarenhet. Det finns en positiv attityd till att utveckla tydliga riktlinjer och checklistor som skulle kunna effektivisera återuppbyggnadsprocessen. Samordning och kommunikation är nyckeln till framgång i aktörernas arbete och även där finns en positiv attityd till effektivisering. Analys – Utförd analys visar att det finns förbättringsmöjligheter i återuppbyggnadsprocessen. Att utveckla tydliga riktlinjer för utredningar och hantering av skador som uppstår på byggnader skulle effektivisera processen. Det finns även förbättringsmöjligheter i kommunikationen mellan aktörer i återuppbyggnadsprocessen. Arbetet skulle kunna effektiviseras genom kortare kommunikationsled mellan inblandade aktörer. Diskussion – Våra resultat bekräftar tidigare forskning på flera punkter, bland annat att bristen på samordning är en kritisk faktor vid katastrofhantering och att koordinerade insatser är av stor vikt vid katastrofhantering. Ur ett socialt hållbarhetsperspektiv kan förbättrad kommunikation och jourverksamhet öka tryggheten och användarvänligheten vid hantering av explosionsrisker. Ur ett ekonomiskt hållbarhetsperspektiv kan snabb och samordnad insats minska de långsiktiga kostnaderna för återuppbyggnad och minimera ekonomiska förluster för drabbade individer och samhällen. / Introduction - Statistics show that small-scale explosions have increased in Sweden. In 2023, over 159 cases of small-scale explosions were reported (Regeringskansliet, 2024). An explosion can, in addition to structural damage, also lead to other damage to buildings. This increases the need for reconstruction of buildings damaged by smallscale explosions. Stakeholders such as the Fire Protection Association want an improved damage management chain (Brandskyddsföreningen, u.å.). This study aims to investigate whether there are established approaches applied in the reconstruction process after a small-scale explosion on a building, possibilities for possible improvement and how the coordination between different professional groups can be improved. Methodology - The objectives of the study are achieved by analyzing documentation from investigations of buildings damaged by small-scale explosions. The document study is supplemented with interviews where actors involved in the investigation as well as actors working with damage assessment and damage management are interviewed. Results - No standardized, established approach is used in the investigation and reconstruction of explosion damage to buildings today. Stakeholders involved in damage investigation and assessment work on the basis of experience. There is a positive attitude towards developing clear guidelines and checklists that could streamline the reconstruction process. Coordination and communication are key to the success of the actors' work and there is also a positive attitude towards streamlining. Analysis - The analysis carried out shows that there is room for improvement in the reconstruction process. Developing clear guidelines for the investigation and management of damage to buildings would streamline the process. There is also room for improvement in the communication between actors in the reconstruction process. The work could be streamlined by shortening the communication lines between the actors involved. Discussion - Our results confirm previous research on several points, including that the lack of coordination is a critical factor in disaster management and that coordinated efforts are of great importance in disaster management. From a social sustainability perspective, improved communication and emergency response can increase safety and ease of use in managing explosive hazards. From an economic sustainability perspective, rapid and coordinated response can reduce the long-term costs of reconstruction and minimize economic losses for affected individuals and communities.