Summativ bedömning har använts inom den svenska skolan under århundraden. Trots detta har denna typ av bedömning passerat relativt obemärkt genom åren. Under de senaste decennierna, när bedömning i högre grad uppmärksammats har den summativa bedömningens konsekvenser på lärandet ifrågasatts. I denna litteraturstudie sammanställs relevant forskning inom området för att tydliggöra den summativa bedömningens positiva och negativa effekter på elevers lärande. Studien redogör för de få positiva effekterna den summativa bedömningen har när den används i formativt syfte. Det redogörs också för de negativa effekter som den summativa bedömningen har för enskilda elevers lärande. Studien visar att det sätt som summativ bedömning traditionellt sett används i skolan är förödande för framför allt lågpresterande elevers motivation och ger dem bristfällig information om vidare lärande. Utifrån detta resultat diskuteras också i denna studie skolans lärandeuppdrag och dess krav på en likvärdig utbildning.

Syftet med denna studie var att ur ett elevperspektiv undersöka hur elevers motivation påverkas när en ökad eller minskad arbetsinsats inte (omedelbart) leder till ett förändrat betyg, samt hur eleverna upplever att detta påverkar individens inlärning och om det ger några upplevda konsekvenser för klasskamrater. Studien har fokuserat på elevernas upplevelse av situationen. En kvantitativ studie i form av en enkätundersökning med både öppna och slutna frågor har genomförts där 213 gymnasieelever från såväl yrkesprogram som studieförberedande program vid tre kommunala gymnasieskolor i två olika kommuner har deltagit.Undersökningen visar att en majoritet av eleverna upplever att deras motivation påverkas när betyget och arbetsinsatsen inte korrelerar. När eleven får ett E eller F trots att de kämpat hårt för att nå ett högre resultat upplever majoriteten att deras motivation påverkas negativt av det inträffade. När eleven istället har fått ett högt betyg trots att de inte ansträngt sig för att nå ett högt resultat påverkas motivationen istället positivt för en majoritet av eleverna.När en elev fått ett E eller F trots att de kämpat för att nå ett högre betyg och där detta påverkat studiemotivationen resulterar detta i att 78,7% upplever att de är mindre uppmärksamma i ämnet därefter. 25% av eleverna som någon gång fått ett E-F trots att de kämpat för att nå ett högre betyg har aldrig under hela sin 10-12 åriga skoltid lyckats höja eller hämta igen resultatet. När eleverna har lyckats höja ett svagt resultat som de fått, trots att de redan tidigare haft en hög arbetsinsats, är de två största faktorerna till deras framgång läraren och en ytterligare ökad arbetsinsats. I undersökningsgruppen har två könsspecifika beteenden noterats som kan ge negativa konsekvenser för individens inlärning. Studiens kvinnor är mer benägna än män att påverkas negativt av ett svagt resultat och män är betydligt mindre benägna att förändra sitt beteende då de som grupp tillskriver betyget mindre vikt.

Syftet med den här studien är att undersöka en lärares erfarenhet av hur ljudinspelning kan fungera för att ta reda på elevers visade kunskaper i ett muntligt moment. För att ta reda på lärarens erfarenhet har en fallstudie gjorts. Den grundar sig i två frågeställningar som kan härledas till möjligheter och hinder som användandet av ljudinspelning kan ge upphov till i samband med bedömning av elevers visade kunskaper. I studien har det framkommit att lärarens erfarenhet är att ljudinspelning kan ses som ett möjligt verktyg i matematikundervisningen, men att lärares följdfrågor under ett bedömningsmoment är fortfarande viktiga för att elever ska kunna ge mer utvecklade svar.

Syftet med denna studie är att vidga och synliggöra kunskaper om hur olika läroplaners beskrivningar förhåller sig till kunskapskonstruktion, samt till kunskap som ska bedömas på olika sätt. Avsikten har varit att genomföra en komparativ textanalys, utifrån en läroplansteoretisk ansats studera ett antal likvärdiga innehåll som ska tränas för att försöka finna skillnader och likheter gällande vad som skrivs fram i de bägge ländernas läroplaner (Kuba – Sverige), samt hur de förmågor som ska tränas är tänkta att bedömas.  Utifrån tidigare forskning framkommer att yrkesutbildning i vår tid har ett flertal utmaningar, både nationellt och internationellt och ämnet har diskuterats genom åren, men som trots det visar sig vara relativt outforskat i didaktiska och internationellt jämförande sammanhang. Resultat visar på att båda ländernas läroplaner innefattas av kunskapskonstruktion presenterad i termer av affektiva, kognitiva/metakognitiva och praktiska/tekniska kunskaper. Begrepp som framgår av innehåll i läroplaner som kunskapsformer med syfte att tillsammans balansera pedagogisk praktik och önskade kunskapsmål. Utifrån studiens resultat och tidigare forskning görs ett antal antaganden gällande skillnader som skulle kunna medföra olika konsekvenser för elevernas lärande och möjligheter i ett framtida yrkesliv. Likheter/skillnader analyseras och diskuteras utifrån tidigare bedömningsforskning. Studien ger också indikationer på ett behov av vidare forskning inom områden som skolans styrning och bedömning. / The purpose of this study is to broaden and visualize knowledge regarding descriptions of different curricula related to knowledge construction, as well as knowledge that is to be assessed in different ways. The intention has been to carry out a comparative text analysis, based on a curriculum theory approach to study a number of equivalent content that should be trained to try to find differences and similarities regarding what is written in the two countries' curricula (Cuba - Sweden), and how the abilities to trained are intended to be assessed. Based on previous research, it appears that vocational education in our time has a number of challenges, both nationally and internationally, and the subject has been discussed for some time, but which turns out to be relatively unexplored in didactic and internationally comparative contexts. Results show that both countries' curricula have similarities when it comes to knowledge construction presented in terms of affective, cognitive / metacognitive and practical / technical knowledge. Concepts that appear from the content of curricula as forms of knowledge with the aim of balancing pedagogical practice and desired knowledge goals together. Based on the results of the study and previous research, a number of assumptions are made regarding differences that could have different consequences for students' learning and opportunities in a future professional life. Similarities / differences are analyzed and discussed based on previous assessment research. The study also provides indications of a need for further research in areas such as school governance and assessment.

Det centrala i föreliggande studie är att utröna lärares och elevers uppfattningaroch upplevelser av bedömning i skolan. Lärare och elever är involveradei bedömning av kunskaper och kunskapsutveckling, varför det är avvikt att båda parters uppfattningar synliggörs, vilket i sin tur kan bidragatill en helhetsbild av bedömningsfenomenet.Genom enkät till lärare och intervjuer med 45 elever, representerandedet vi fortfarande benämner låg-, mellan-, och högstadiet, vill jag utrönahur det ovan relaterade förhåller sig.Lärare motiverar olika bedömningsmetoder beroende på ändamålet,varvid skriftliga objektiva lätt mätbara prov används i stor utsträckning.De flesta elever accepterar skriftliga kunskapsprov, då de tror att dennabedömningsform sporrar dem att lära sig mera och i sin förlängning resulterari betyg. Högstadieelever upplever det särskilt betungande när de periodvishar prov flera gånger i veckan. De hinner inte läsa på tillräckligt ochkänner prestationsängslan. Såväl hög- som lågpresterande elever uppleveroro/nervositet och stress kring provsituationer. Lärares uppfattning är attsvagpresterande elever är speciellt oroliga och tappar självkänslan, då deoftast misslyckas på skriftliga prov. Elever menar att de inte känner obehagvid lärares subjektiva bedömning och vid självbedömning. De vill visaoch utveckla sitt kunnande genom egen redovisning.

Uppsatsens syfte är att undersöka om det är möjligt att mäta gymnasieelevers förkunskaper i historieämnet genom ett didaktiskt prov. Min undersökning visar att ett didaktiskt prov i historia är genomförbart. Vilken typ av kunskap som ska bedömas kan utläsas genom kursplanerna, trots deras vaga föreskrifter om innehållet i historieämnet. Därtill verkar det finnas en samsyn bland historielärarna om det centrala stoffet för historieämnet – en tyst kanon. Det stora problemet verkar vara att fastställa kunskapsnivån för provet i förhållande till de centrala begreppen historiemedvetenhet, analysförmåga och kritiskt tänkande, men även i förhållande till begreppet bildning. De mest problematiska begrepp jag finner i kursplanen är begreppen identitet och kulturarv, tolkningen och bruket av dessa är svåra att förhålla sig till då det kommer till kunskapsbedömning.

I denna uppsats har jag genom en kvalitativ analys av intervjuer utifrån en aktör, nätverksteori undersökt hur elever uppfattar den formativa bedömningen och IKT (informations- och kommunikationsteknik) på en gymnasieskola. Tidigare forskning inom formativ bedömning fokuserar främst på feedback. När det gäller både elevperspektiv och IKT finns det ett forskningsbehov. Intervjuerna var av semistrukturerad karaktär och det var totalt nio stycken elever på nio olika nationella program på en svensk gymnasieskola som intervjuades. Det som kom fram i intervjuerna var att den strategi inom formativ bedömning som eleverna upplever påverkar dem starkast och även används mest av lärarna är feedback. Det handlade till exempel om att stärka positiv självbild och tydliggöra vad som är en bra prestation. När det gällde övriga strategier nämner eleverna att diskussioner är i viss mån positivt då det ger dem olika perspektiv. Eleverna tar även upp de skriftliga uppgifternas betydelse där de utrycker en önskan att dessa ska vara tydligare utformade.  Eleverna lyfter fram att de får ta ett stort eget ansvar men även här efterfrågade de större tydlighet och det finns ett behov att utveckla deras studieteknik så de kan ta ett större eget ansvar i en digital miljö. Det som eleverna såg som positivt med de digitala plattformarna var främst att det hjälpte dem i att ha ordning och struktur på uppgifter och material. Utifrån aktör- nätverksanalysen i studien framgår det att eleverna betonade lärarna som den viktigaste aktören för att förtydliga och förklara uppgifter samt för att komplettera den skriftliga feedbacken muntligt.

<p><strong>Bakgrund                </strong>Jag har valt att skriva om elevers upplevelser av kunskapsbedömning. Då bedömning ökar i omfattning och sker allt tidigare i skolåren ställs höga krav på likvärdighet och rättvisa i bedömning. Hur bedömning eventuellt inverkar på elevers motivation, självkänsla och vidare lärande, blir då viktigt att skaffa kunskap om.</p><p> </p><p><strong>Syfte                        </strong>Studiens syfte är att undersöka elevers upplevelser av kunskapsbedömning. Vad har elever för känslor inför att bli bedömda och hur uppfattar de syftet med bedömning? Jag vill även ta reda på hur resultat och respons uppfattas av elever.</p><p> </p><p><strong>Metod                      </strong>Jag valde en kvalitativ ansats i min studie. För att få en uppfattning om den kontext eleverna upplever bedömning i, genomförde jag först ostrukturerade observationer i klassrummet. Under observationerna fördes löpande anteckningar som kompletterades direkt i anslutning till varje tillfälle. Därefter intervjuade jag tio elever om deras upplevelser av bedömning. Intervjuerna spelades in med diktafon och skrevs ut i sin helhet. Med stöd av observationsanteckningarna kategoriserades och analyserades sedan elevernas svar.</p><p> </p><p><strong>Resultat                   </strong>Resultatet visade att eleverna i undersökningen kände trygghet inför lärarens egna prov, men oro inför nationella prov. Det tycktes finnas ett samband mellan förtrogenhet med innehåll och inställning till provet. Samtliga elever framförde att bedömning först och främst är till för lärande. En uppdelning fanns av elever som drevs av inre motivation och elever som drevs av yttre motivation. När det gäller elevernas uppfattningar av resultat och respons fann jag att samtliga presenterade sina resultat genom att ange antal fel. Responsen på elevernas bedömningar och arbeten verkade fungera mest som en bekräftelse på arbetsinsats.</p>

Bakgrund                Jag har valt att skriva om elevers upplevelser av kunskapsbedömning. Då bedömning ökar i omfattning och sker allt tidigare i skolåren ställs höga krav på likvärdighet och rättvisa i bedömning. Hur bedömning eventuellt inverkar på elevers motivation, självkänsla och vidare lärande, blir då viktigt att skaffa kunskap om.   Syfte                        Studiens syfte är att undersöka elevers upplevelser av kunskapsbedömning. Vad har elever för känslor inför att bli bedömda och hur uppfattar de syftet med bedömning? Jag vill även ta reda på hur resultat och respons uppfattas av elever.   Metod                      Jag valde en kvalitativ ansats i min studie. För att få en uppfattning om den kontext eleverna upplever bedömning i, genomförde jag först ostrukturerade observationer i klassrummet. Under observationerna fördes löpande anteckningar som kompletterades direkt i anslutning till varje tillfälle. Därefter intervjuade jag tio elever om deras upplevelser av bedömning. Intervjuerna spelades in med diktafon och skrevs ut i sin helhet. Med stöd av observationsanteckningarna kategoriserades och analyserades sedan elevernas svar.   Resultat                   Resultatet visade att eleverna i undersökningen kände trygghet inför lärarens egna prov, men oro inför nationella prov. Det tycktes finnas ett samband mellan förtrogenhet med innehåll och inställning till provet. Samtliga elever framförde att bedömning först och främst är till för lärande. En uppdelning fanns av elever som drevs av inre motivation och elever som drevs av yttre motivation. När det gäller elevernas uppfattningar av resultat och respons fann jag att samtliga presenterade sina resultat genom att ange antal fel. Responsen på elevernas bedömningar och arbeten verkade fungera mest som en bekräftelse på arbetsinsats.

Studiens syfte var att undersöka rektorers uppfattningar om skriftliga omdömen samt hur de tar ansvar för arbetet med dessa. Syftet var också att studera hur de omdömen som lärare skriver ser ut i praktiken avseende innehåll, för att se hur omdömena överensstämmer med rektorernas uppfattningar. I detta arbete har vår utgångspunkt varit de skrivningar i läroplanen (Lpo 94) och de allmänna råden (Skolverket, 2008) som uttrycker något om rektors ansvar samt elevers lärande- och kunskapsutveckling. För att få svar på våra frågor har vi intervjuat tio rektorer som tillsammans representerar grundskolans alla stadier samt studerat innehållet i 1245 skriftliga omdömen. Studien genomfördes i en mellanstor svensk kommun. Resultatet visar att rektorerna i huvudsak är positiva till skriftliga omdömen men att de är kritiska till det stöd de fått för implementering. Ett skäl till att rektorerna är positiva är de pedagogiska diskussioner som reformen medfört. Rektorerna menar att detta också inneburit att de stärkts i sin roll som pedagogiska ledare. Resultatet visar också att det råder en diskrepans mellan rektorers uppfattningar om innehållet i de skriftliga omdömena och hur dessa ser ut i praktiken. De skriftliga omdömena innehåller inte alltid beskrivningar av elevens kunskaper och utvecklingsmöjligheter. Däremot visade sig många omdömen fokusera på elevernas brister. Sökord: individuell utvecklingsplan, skriftliga omdömen, kunskapsbedömning, assessment, formative assessment, skolledare