Denna studie undersöker om en investeringsstrategi baserad på direktavkastning ger en positiv avvikelseavkastning på Stockholmsbörsen under perioden 2006–2015. Likaviktade portföljer bestående av 20 aktier med hög direktavkastning bildas i början av varje kalenderår och hålls tills årsskiftet. Strategin tillåter, till skillnad från en stor del av den tidigare forskningen på området, små bolag att ingå i portföljerna. Detta då det finns studier som visar att överreaktionshypotesen är mer signifikant hos mindre bolag. Strategin riskjusteras med Fama och Frenchs trefaktormodell och ger en positiv avvikelseavkastning över hela studieperioden på 5 procents signifikansnivå. Dock är det stor skillnad från år till år för strategin. År 2007 och 2008 ger en signifikant negativ avvikelsekastning medan 2009, 2010 och 2015 ger en signifikant positiv avvikelseavkastning. År 2009 är det mest extrema året, som med en positiv avvikelseavkastning på 67,99 procent bidrar till en stor del av totalavkastningen för strategin. Våra resultat ger stöd åt överreaktionshypotesen och talar således emot den effektiva marknadshypotesen, men några säkra slutsatser kan inte dras på grund av den stora variationen i avkastningen mellan åren samt den korta mätperioden.