Ett av Skatteverkets mest effektiva förfarande för att kontrollera en skattskyldig är skatterevision. Revision görs för att kontrollera om en skattskyldig har fullgjort sin uppgiftsskyldighet. Skatteverket undersöker då huruvida underlaget till deklarationen stämmer. Detta görs genom att kontrollera att redovisningen stämmer överens med uppgifterna i deklarationen och att dessa uppgifter överensstämmer med skattelagstiftningen. Revision får göras hos bl.a. alla som är bokföringsskyldiga och den som är godkänd för f-skatt, enligt 41 kap. 3 § SFL. Vid revision är huvudregeln att revisorn får granska räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten, enligt 41 kap. 7 § SFL. Huvudregeln begränsas dock av 47 kap. 2 § SFL. Där framgår det att Skatteverket inte får granska en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. RB, en handling som inte omfattas av revisionen och en handling som har ett betydande skyddsintresse och det finns särskilda omständigheter som gör att handlingens innehåll inte bör komma till någon annans kännedom och handlingens skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. Paragrafen ändrades år 1994 då det ansågs nödvändigt att förtydliga vilka handlingar som får undantas vid revision. Som skäl till ändringen angavs att den tidigare regleringen inte var tillräckligt rättssäker och inte skyddade den enskildes integritet på ett godtagbart sätt. Vid revision ställs det höga krav på att förfarandet ska vara rättssäkert men samtidigt effektivt. Det ställs även krav på att hänsyn ska tas till den enskildes personliga integritet. Syftet med uppsatsen är därför att utvärdera huruvida bestämmelsen om handlingar med betydande skyddsintresse uppfyller dessa krav. Då bestämmelsen om undantagande av handlingar med betydande skyddsintresse inte preciserar vilka typer av handlingar som kan anses ha ett sådant betydande skyddsintresse utvärderas det även om bestämmelsen uppfyller kravet på förutsebarhet. Utvärderingen görs med koppling till främst legalitetsprincipen, likhetsprincipen och proportionalitetsprincipen. Efter en undersökning av flera rättsfall konstateras det att bestämmelsen om undantagande av handlingar med betydande skyddsintresse kan ses som bristfällig ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Kravet på förutsebarhet uppfylls inte alltid då domstolarna gör olika bedömningar i liknande fall, vilket leder till att effektiviteten blir lidande. Det ifrågasätts även om proportionalitetsprincipen kan anses uppfylld då kontrollintresset ibland begränsar den reviderades rättigheter. Det konstateras vidare att rättsläget kring undantagande av handlingar kan ses som oklart.

Individuals considered as tax residents in Sweden may if they are working abroad for six months alternatively one year be granted a tax exemption concerning the income originating from the work abroad. Short intermissions (kortare avbrott) are permitted without impact on the tax exemption, however this requires that the intermission is not placed in the beginning or in the end and that the stay in Sweden does not exceed 72 days a year. A time limit regarding intermissions in a third country is however not regulated. There-fore the Swedish tax agency (Skatteverket) has published a non binding standpoint which regulates the entire intermission allowed to a maximum of 96 days a year whereof 72 days may be spent in Sweden. The definition is more extensive than earlier and uncer-tainty occurs as to whether the extension contradicts the principle of legality. The purpose of the thesis is to investigate the value of the Swedish tax agency’s stand-point concerning short intermissions. The value is put in relation to the principle of le-gality and an assessment follows as to whether the predictability improves or not by the advent of the standpoint. In the investigation legislation is mainly used, however legislative history, case law and doctrine are used as a complement. According to the principle of legality, legislation concerning tax may not be interpreted widely, support for the statement must be found in a specific legislation. My opinion is that the predictability concerning visits in Sweden is satisfying while stays in third countries not are regulated satisfying enough. Since no substantial time limit is found in nei-ther legislation, legislative history or in case law, the standpoint, contradicts the princi-ple. The fact that it is not binding makes it impossible to know how it will be administered, therefore the predictability cannot be seen as improved.

<p>In Sweden the main principle is that interest expenses are deductable. The rules of limitations on interest deduction are exemptions to this main principle. The provisions, which came into force on the first of January 2009, have been inserted into Chapter 24 secs. 10 a – e Swedish Income Tax Act (ITA). They are based on intercompany transactions that the Swedish Tax Agency has found have been carried out to deduct interest in Sweden while the recipient of the interest has a limited liability of taxation or is not liable of taxation at all. The limitations on interest deduction aim to preclude such operations and the main purpose is to preserve the Swedish tax base from tax revenue loss.</p><p>The provisions have been criticized and the Swedish Tax Agency has been appointed by the Swedish Government to analyze the prevalence of interest deductions and the need for new deductibility limitations. This thesis aim to analyze whether the Swedish Tax Agency’s proposal of amendments on the limitations on interest deduction are adapted to its purpose.</p><p>The Swedish Tax Agency has as a proposal stated that a form of disclosure-rules should be adopted. Disclosure-rules imply a liability on persons liable of taxation to declare for their way of tax planning. Such rules would increase the knowledge necessary for the Swedish Tax Agency. The conclusion that can be drawn is that disclosure-rules are appropriate. They would improve the opportunity to fulfil the purpose of the limitations on interest deduction, namely preclude tax planning.</p><p>Another proposal of amendment from the Swedish Tax Agency is that the provision in Chapter 24 sec. 10 d second paragraph ITA should be generally applicable. It is questionable whether a provision with such content affects the legal security for the persons liable of taxation. A general application of this provision cannot be seen as adapted to its purpose. The rule result in an increased legal insecurity for the companies and the sharpening that the rule implies is not incentivized.</p><p>The Swedish Tax Agency further propose that a decision according to Chapter 24 sec. 10 d second paragraph ITA could be decided in disadvantage for the person liable of taxation during a time limit of five years after the assessment year. The companies float in insecurity what tax effects their intercompany transactions would get. The companies legal insecurity is not proportional to the possible restrained effect such rule may have. Hereby the provision cannot be seen as appropriate for the purpose to preserve the Swedish tax base from tax revenue loss.</p>

In Sweden the main principle is that interest expenses are deductable. The rules of limitations on interest deduction are exemptions to this main principle. The provisions, which came into force on the first of January 2009, have been inserted into Chapter 24 secs. 10 a – e Swedish Income Tax Act (ITA). They are based on intercompany transactions that the Swedish Tax Agency has found have been carried out to deduct interest in Sweden while the recipient of the interest has a limited liability of taxation or is not liable of taxation at all. The limitations on interest deduction aim to preclude such operations and the main purpose is to preserve the Swedish tax base from tax revenue loss. The provisions have been criticized and the Swedish Tax Agency has been appointed by the Swedish Government to analyze the prevalence of interest deductions and the need for new deductibility limitations. This thesis aim to analyze whether the Swedish Tax Agency’s proposal of amendments on the limitations on interest deduction are adapted to its purpose. The Swedish Tax Agency has as a proposal stated that a form of disclosure-rules should be adopted. Disclosure-rules imply a liability on persons liable of taxation to declare for their way of tax planning. Such rules would increase the knowledge necessary for the Swedish Tax Agency. The conclusion that can be drawn is that disclosure-rules are appropriate. They would improve the opportunity to fulfil the purpose of the limitations on interest deduction, namely preclude tax planning. Another proposal of amendment from the Swedish Tax Agency is that the provision in Chapter 24 sec. 10 d second paragraph ITA should be generally applicable. It is questionable whether a provision with such content affects the legal security for the persons liable of taxation. A general application of this provision cannot be seen as adapted to its purpose. The rule result in an increased legal insecurity for the companies and the sharpening that the rule implies is not incentivized. The Swedish Tax Agency further propose that a decision according to Chapter 24 sec. 10 d second paragraph ITA could be decided in disadvantage for the person liable of taxation during a time limit of five years after the assessment year. The companies float in insecurity what tax effects their intercompany transactions would get. The companies legal insecurity is not proportional to the possible restrained effect such rule may have. Hereby the provision cannot be seen as appropriate for the purpose to preserve the Swedish tax base from tax revenue loss.

Swish är en relativt ny betalningsmetod som i dagsläget används som ett alternativ till kontant-och kortbetalningar. Det är främst företagare inom kontantbranschen som använder appen som betalningsmetod.Försäljning inom kontantbranschen sker vanligtvis mot kontant-eller kortbetalning där försäljningsbeloppet oftast är ett ringa belopp. På grund av det låga försäljningsbeloppet saknar vanligtvis konsumenten intresse av att erhålla ett kvitto. Eftersom det inte framställs ett kvitto vid Swish-betalningar är det främst inom kontantbranschen som appen användas av företagare. Swish-betalningar definieras varken som kontant-eller kortbetalning och omfattas således inte av bestämmelserna gällande krav på kassaregister. Bestämmelserna infördes år 2010 och medförde kontrollverktygen, tillsyn och kontrollbesök. Verktygen infördes för att utöka Skatteverkets möjlighet att granska kontant-och kortbetalningar inom kontantbranschen.  Eftersom Swish-betalningar inte omfattas av bestämmelserna gällande krav på kassaregister och således inte heller kontrollverktygen, är betalningarna svåra för Skatteverket att granska i efterhand. Svårigheten att kontrollera betalningarna kan utnyttjas av de företagare som använder appen och vill kringgå skatt. För att appen ska kunna användas som en tillförlitlig betalningsmetod måste Swish integreras i skattesystemet. Genom en integrering skulle Skatteverket kunna kontrollera betalningarna och säkra företagarens beskattningsunderlag. I analysen diskuterar vi alternativa åtgärder som kan integrera Swish i skattesystemet. Åtgärderna som anförs grundar sig på Skatteverket kontrollbehov av Swish-betalningar och diskussion förs kring en utveckling av lagstiftningen samt appens tekniska funktion. Vidare uppmärksammar vi samarbetsmöjligheter mellan Skatteverket och andra aktörer i samhället och hur sådana samarbeten kan resultera i en lägre belastning för Skatteverket vid kontroll av appen. Några av de möjligheter vi diskuterar i analysen är, ur ett rättsligt perspektiv, inte genomförbara i praktiken men vi anser ändå att aspekterna är intressanta att beakta Vi tror att Swish kan komma att bli ett tillförlitligt alternativ till kontant-och kortbetalningar för Skatteverket, företagare och konsumenter, förutsatt att någon åtgärd vidtas.