Utomhuspedagogik är något som diskuteras på ett positivt sätt i olika sammanhang och med olika utgångspunkt, inom både förskolan och andra typer av skolverksamheter och även till exempel media. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka förskolors arbete med utomhuspedagogik. Följande frågeställningar avses att belysas: Hur använder sig förskolor av rummet utomhus som resurs för barns lärande? Vems intresse styr vad förskolor gör i rummet utomhus? Är det några skillnader på vad förskolor planerar för aktiviteter inomhus respektive utomhus? Uppsatsen tar sin utgångspunkt i Deweys tankar om praktiskt arbete och hur det kan kopplas till förskolors arbete med utomhuspedagogik. Metoden som använts i den här studien är enkäter som skickats ut till fem olika förskolor i olika kommuner inom sydsverige, totalt har 35 enkäter skickats ut och 11 enkäter från tre av de olika förskolorna har returnerats ifyllda. Det resultat som framkommit visar på att pedagoger inom förskolan är positiva till arbete med utomhuspedagogik, men pedagogerna önskar mer fortbildning inom utomhuspedagogik än vad kommuner och arbetsgivare erbjuder. Det som bland annat kommer fram i undersökningen är att pedagoger nyttjar rummet utomhus till arbete med språklig inlärning, matematik och naturvetenskap. Tiden som används till utomhuspedagogik är varierande och påverkar valet av aktiviteter.

Syftet med arbetet var att undersöka vilka tillvägagångssätt barn använder vid sortering och vilka matematiska begrepp barn använder när de sorterar. Undersökningen är kvalitativ och baseras på deltagande observationer med tio barn mellan 3-6 år. Materialet som användes var pasta, kritor och pärlor. Resultatet visar att barnen sorterade utifrån egna kännetecken och valde egenskaper hos materialet som var mest intressesant för dem just vid det tillfället. Alla visade intresse för färg, men de hade förmåga att sortera och använda andra kriterier som form, storlek, mönster, och mängd också. Vidare visar resultatet att barn som hade kunskap/erfarenheter om sortering uppmärksammade och hjälpte andra barn med mindre erfarenheter om sortering än dem själva. Barnen fick en annan roll där de var tvungna att visa eller använda verbalt språk för att den de sorterade med skulle förstå dem. Barnen använde matematiska begrepp som handlade om placering, lokalisering och tid. De kunde para ihop, gruppera och använde sig av subitizing, dvs. med snabb blick fastställa antal. Barnen hittade på egna samband utifrån något som de hade sett, dvs. utifrån egna erfarenheter. De använde mest substantiv och adjektiv som ett sätt att beskriva föremålens egenskaper.