A case study of a prehistoric site named Ängesviken, in eastern Jämtland, is presented in this thesis. Ängesviken is situated in a region that traditionally has been understood as peripheral and without a significant history prior to the Late Iron Age or even the mediaeval period. The site appears to have a continuous presence of human activities through a period of 3000 years, manifested through a horizontal stratigraphy. In order to study this site of abstruse character a multidisciplinary approach is used, where archaeology, paleoecology, and spatiality are combined. The conceptual framework of the study is that landscapes are the result of socio-ecological processes over time. To frame the data provided by chosen methods, theoretical frameworks of cultural niche construction theory and landscape patchiness applied, which provide insight of the socio-ecological systems present at Ängesviken during the last 3000 years. During the Iron Age, the site was used for pastoralism, combined with hunting. The archaeological and geographical context of Ängesviken indicate that the site might have been connected with other regions through networks of trade during this period. During the mediaeval period there is a reorganisation of the outlands, leading to a phase of regrowth, but the site could possibly still have been utilised as hunting grounds as there are mediaeval villages in the region. In the early modern period and modern period, the site is once again used for pastoralism. Today, the utilisation of the site has changed towards modern forestry and occasional hunting of elk. The continuous presence at Ängesviken could be explained by the resources the outlands provided. This case study indicates that the far-reaching networks of trade during the Iron Age led to a process of local modification of the ecosystem driven by an external market. This study shows that the anthropogenic modification of the boreal forest's ecosystem has a longer history in eastern Jämtland than traditionally has been thought. The investigation of Ängesviken highlights the importance of researching abstruse and previously uncertain sites from a multidisciplinary approach, as the different datatypes complement each other and results in a deeper knowledge of the site and the socio-ecological systems in a long-term perspective. / Uppsatsen består av en fallstudie av en arkeolgosik lokal vid namn Ängesviken i östra Jämtland. Platsen ligger i ett område som vid första anblick ter sig perifeiellt placerat i utmarkerna till medeltida byar och tidigmoderna fäbodar. Tidigare har en vikingatida byggnad sam en intilligande grav undersökts arkeologiskt. Arkeologiska undersökningar har visat att människor tycks ha använt platsen under en 3000-års period, men hur platsen använts eller påverkats av denna användning har arkeologin inte kunnat påvisa. För att undersöka mänskliga aktiviteter vid Ängesviken under de senaste 3000 åren, samt hur dessa aktiviteter påverkat landskapet, undersöks platsen från ett tvärvetenskapligt perspektiv. Arkeologi kombineras med paleoekologi och rumslig analys. Det konceptuella ramverket för undersökningen bygger på historisk ekologi där kulturell nische konstruktion kombineras med "landscape patchiness". "Landscape patchiness" har sitt ursprung ur ekologin och lägger fokus på lakala vegetationsstrukturer. De äldsta praktikerna på platsen är ännu inte fullt ut klargjorda men platsens läge i landskapet ter sig som en trolig orsak till de första aktiviteterna. Pollenanalysen visar att området används för djurhållning under järnåldern, en aktivitet som kom att förändra landskapets struktur och platsens ekologi. Järnålderns kulturella nische ter sig multifunktionell där djurhållning har kombinerats med andra nyttjanden av utmarksresurser. Pollenanalysen visar att platsen verkar överges under medeltid för att sedan åter brukas för djurhållning under tidigmodern och modern tid. Undersökningen visar på vikten av tvärvetenskapliga undersökningar av otydliga och tidigare svårtolkade arkeologiska lokaler och sammanhang inom det Skandinaviska inlandet.

Syftet med denna uppsats var att undersöka om det är möjligt att förutse var de okända fångstgropar befinner sig i landskapet med hjälp av karaktärsdragen från de kända lämningarna. Målet med detta arbete är att identifiera och registrera okända fångstgropar för att skydda dem från att skadas av skogsbruket. Denna studie förhåller sig till ett undersökningsområde (kommunerna Karlskoga och Degerfors) men diskuterar även andra fångstgropar i Sverige. Under detta arbete har de kända fångstgroparna nyttjats på flera olika sätt; med hjälp av terrängskuggning granskades området vid fångstgroparna i syfte att se om det fanns ytterligare gropar i närheten samt att studera hur en grop kunde synas i terrängskuggningen. Sedan fältbesöktes de kända fångstgroparna för att kunna sammanställa deras karaktärsdrag och med hjälp av detta, samt tidigare forskning och kartanalyser kunde fem karaktärsdrag uppmärksammas. I slutändan upptäcktes åtta okända fångstgropar, varav tre är kvalitetssäkrade av Ulf Eriksson, arkeolog på Skogsstyrelsen och är/kommer bli registrerade i Kulturmiljöregistret. Uppsatsen diskuterar också det nuvarande kunskapsläget om fångstgropar till olika bytesdjur, samt jakt- och fångstmetoderna vargskall och varggård. Detta har dessvärre inte kunnat nå en slutsats då det fanns alldeles för många osäkra faktorer i tidigare forskning som påverkade uppsatsen negativt. / This paper aims to investigate whether it is possible to predict the location of the unknown pits in the landscape using the characteristics of the known remains. The goal of this work is to identify and register unknown pitfalls to protect them from being damaged by forestry. This study relates to an investigation area (the municipalities of Karlskoga and Degerfors) but also discusses other catch pits in Sweden. During this work, the known catch pits have been used in several different ways; with the help of terrain shading, the area at the trapping pits was examined to see if there were additional pits nearby and to study how a pit could be seen in the terrain shading. The known trapping pits were then visited in the field to be able to compile their characteristics. With the help of previous research and map analyses, five characteristics could be noticed. In the end, seven unknown trap pits were discovered, three of which are quality assured by Ulf Eriksson, archaeologist at the Swedish Forest Agency. The thesis also discusses the current state of knowledge about trapping pits for various prey animals, as well as the hunting and trapping methods wolf hunting and wolf enclosure. Unfortunately, this has not been able to reach a conclusion as too many uncertain factors in previous research affected the essay negatively.