SAMMANFATTNING Skogens tillväxt är naturligtvis en central och grundläggande aspekt i skogsbruk och själva grunden för ett lönsamt skogsägande. Frågan är i vilken utsträckning skogsägare använder sig av data om tillväxt i skogsbruksplaner, och om de upplever att dessa uppgifter är väsentliga och användbara. Eller kan det finnas alternativa sätt att presentera tillväxt och kanske även annan typ av information i skogsbruksplanerna som bedöms som minst lika värdefull? Denna studie försökte främst ta reda på vilken tilltro skogsägarna fäster vid data om tillväxt i skogsbruksplaner. Svaren pekade mot att skogsägarna hyste en relativt stor tilltro till tillväxt angivet som ett numeriskt värde (3,47 av 5 poäng) och även till dess substantiella informationsvärde, men att även annan beståndsinformation som exempelvis åtgärdsförslag bedömdes som minst lika viktig. Felkällorna vid bestämning av ståndortsindex och bonitet kan vara ganska betydande, och det mest osäkra är vid översättning från ståndortsindex till bonitet. Detta kan sedan bidra till att ge en felaktig bild av värden på tillväxt, liksom det faktum att kvaliteten på, och användbarheten av inventeringsdata tydligt försämras över tid. Det är tydligt att det är svårt att sätta en sann siffra på kommande skoglig tillväxt. Kanske är det mest tillförlitligt att ange tillväxt som ett relativt värde i procent av aktuell stående volym, och som uppskattas för exempelvis fem år framåt? Att ange tillväxten i m3sk/ha och år kan ses som mera oprecist och momentant. Visarprocent kan vara en användbar indikator i skogsbruksplaner på den tillväxt som finns i bestånden, och som avser att genom rangordning jämföra olika bestånds räntabilitet. Ett annat sätt att beskriva beståndens utveckling mot timmerträd kan vara att skapa ett värde för formtalsutvecklingen, och att skogsägaren därmed på sikt kan jämföra dessa värden med tidigare mätningar. Det kan vara intressant för en skogsägare med en nyupprättad plan att få muntlig information om begreppen bonitet, tillväxt, visarprocent och formtal, och hur de konkret kan kopplas till den egna skogsmarken på både bestånds- och fastighetsnivå vid inventeringstillfället. Det bör vara ett bra läge vid den tidpunkten att erbjuda dessa upplysningar, troligen som en debiterad tilläggstjänst i samband med planläggningen. En tydlig insikt av studien är att det är just den säkerställda kvaliteten på beståndsdata, liksom hur färska inventeringsdata är, som är de enskilt viktigaste faktorerna för att få högkvalitativ information om inte minst skoglig tillväxt i skogsbruksplaner