Denna studie ämnar undersöka läromedel i japanska, ett relativt nytt ämne i svenskt undervisningssammanhang. Med tonvikt på särskilt inlärning av nya skriftspråkssystem undersöks i denna studie hur en engelsk och en svensk lärobok för nybörjare i japanska presenterar och betonar olika aspekter av det japanska skriftspråksystemet. Detta görs utifrån bakgrunden att skriftspråket får en allt större roll i alla människors liv i och med ett utbrett internetanvändande men också eftersom att japanska och andra asiatiska språk tycks öka i popularitet bland elever i Sverige. Eftersom att japanska dessutom använder ett skriftspråkssystem som är mycket annorlunda i jämförelse med det svenska krävs att man som pedagog tittar extra på detta. Av relevans för undersökningen är hur de olika skriftspråkssystemens struktur påverkar och/eller används i dessa läromedel men även forskning inom tillägnande av nya skriftspråk i allmänhet och det japanska skriftspråket i synnerhet beaktas. Detta gäller aspekter så som fonologisk transparens, ortgrafiska konventioner och metalingvistisk medvetenhet. Även forskning relaterat till memorering av Kanji behandlas. Studien visar att båda böckerna tenderar närma sig det japanska skriftspråkssystemet på liknande sätt och att de delar som behandlas närmast rör japanskans tre skript (Hiragana, Katakana och Kanji) och hur dessa transkriberas men att man inte explicit behandlar andra aspekter av skriftspråkssystemet. Inte heller de olika språkens relation i inlärningsprocessen hanteras explicit, även om undervisningsspråkens struktur troligen kan användas för att förklara hur författarna till läroböckerna valt att behandla olika aspekter av det japanska skriftspråkssystemet.