Språkets betydelse för elevers lärande, utveckling och förmåga att delta som aktiva samhällsmedborgare kan inte nog framhållas. För att stödja elever i deras skriftspråkliga utveckling behövs därför lärare med kunskap om texters uppbyggnad i olika ämnen men även med förmåga att förmedla denna kunskap vidare till eleverna. Den aktuella studien presenterar en analys av elevtexter inom religionsämnet med fokus på texttyp och skrivrörlighet. Två analysmodeller nyttjades för detta ändamål. Analysmodell I användes för att söka efter vilka texttyper eleverna använde sig av i skrift. Den andra analysmodellen fokuserades på hur eleverna formulerade sig i relation till ett ämnesinnehåll, i detta arbete benämnt skrivrörlighet (Analysmodell II). Resultatet visade att eleverna använde återberättande, berättande och diskuterande/argumenterande texttyper. Den återberättande texttypen användes mest frekvent antingen ensamt eller i kombination med annan texttyp.  Vid tre av fem skrivtillfällen användes olika kombinationer av skrivrörligheter. Dessa kombinationer användes mest frekvent då ämnesinnehåll och skrivuppgifter engagerade eleverna.  Min slutsats av studien är att bedömning av elevtexter utifrån texttyp och skrivrörlighet ger ett värdefullt perspektiv på elevers skrivutveckling.