<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med detta examensarbete var att göra en inledande studie som ger en första uppfattning av nivån på den aeroba energiomsättningen under skyddstjänst ombord på ett fartyg. Frågeställning: Vilken nivå på den aeroba energiomsättningen når försökspersonerna upp till under skyddstjänstövning?</p><p>Metod</p><p>Tjugotre kadetter som studerar till officerare genomförde förtester i form av submaximalt och maximalt cykeltest samt beep-test för beräkning av maximal syreupptagningsförmåga. Femton av dessa deltog som försökspersoner i en slutövning i skyddstjänst där hjärtfrekvens (Hf) mätningar gjordes och upplevd ansträngning skattades enligt Borgskalan.</p><p>Resultat</p><p>Sex av försökspersonerna uppnådde högst nivåer på den aeroba energiomsättningen under momentet "skrovskadeskydd", sju under momentet "brand 2" och två under "brand 1". Hf varierade mycket mellan momenten och individerna pga. att försökspersonerna hade olika arbetsuppgifter, men det moment som gav högst medel Hf och högst uppnådda Hf var skrovskadeskyddsmomentet. Den skattade ansträngningen enligt Borgskalan upplevdes som mest ansträngande i skrovskadeskyddsmomentet.</p><p>Slutsats</p><p>Under momenten var det flera som under mer än hälften av tiden låg i en pulszon som innebar medelintensivt eller högintensivt arbete, vilket tyder på att det krävs en hög aerob energiomsättning för många av uppgifterna. Trots att uppgifterna fördelades inom grupperna och några fick arbeta hårdare än andra bör den tyngsta uppgiften fungera som minimikrav som samtliga i besättningen måste uppnå. Nivån på ett konditionskrav för sjögående personal går ej att fastställa med denna studie, men värdena som presenteras visar dock att arbetet under längre tid kan ligga på nivåer som kräver en hög aerob energiomsättning.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med detta examensarbete var att göra en inledande studie som ger en första uppfattning av nivån på den aeroba energiomsättningen under skyddstjänst ombord på ett fartyg. Frågeställning: Vilken nivå på den aeroba energiomsättningen når försökspersonerna upp till under skyddstjänstövning? Metod Tjugotre kadetter som studerar till officerare genomförde förtester i form av submaximalt och maximalt cykeltest samt beep-test för beräkning av maximal syreupptagningsförmåga. Femton av dessa deltog som försökspersoner i en slutövning i skyddstjänst där hjärtfrekvens (Hf) mätningar gjordes och upplevd ansträngning skattades enligt Borgskalan. Resultat Sex av försökspersonerna uppnådde högst nivåer på den aeroba energiomsättningen under momentet "skrovskadeskydd", sju under momentet "brand 2" och två under "brand 1". Hf varierade mycket mellan momenten och individerna pga. att försökspersonerna hade olika arbetsuppgifter, men det moment som gav högst medel Hf och högst uppnådda Hf var skrovskadeskyddsmomentet. Den skattade ansträngningen enligt Borgskalan upplevdes som mest ansträngande i skrovskadeskyddsmomentet. Slutsats Under momenten var det flera som under mer än hälften av tiden låg i en pulszon som innebar medelintensivt eller högintensivt arbete, vilket tyder på att det krävs en hög aerob energiomsättning för många av uppgifterna. Trots att uppgifterna fördelades inom grupperna och några fick arbeta hårdare än andra bör den tyngsta uppgiften fungera som minimikrav som samtliga i besättningen måste uppnå. Nivån på ett konditionskrav för sjögående personal går ej att fastställa med denna studie, men värdena som presenteras visar dock att arbetet under längre tid kan ligga på nivåer som kräver en hög aerob energiomsättning.