Syftet med studien var att kritiskt granska argumenten emot och för skolslöjd i den senmoderna skolan. Argumenten har hämtats från ’smörknivsupproret’, en debatt om skolslöjd som pågick under några veckor 2016. Denna debatt startade med en ledarartikel i tidningen Expressen, där skribenten ifrågasatte att skolämnet slöjd är ett obligatoriskt ämne i den svenska grundskolan. Det var många, framförallt lärare i slöjd, men även andra, som gick till slöjdens försvar. I debatten som diskuterades slöjdämnets relevans, det skrevs många sidor text, filmer spelades in och skolämnet slöjd diskuterades i media.   Resultaten i studien visar att det var få som argumenterade emot skolslöjd och att det inom denna diskurs förekom argument som att slöjd är ålderdomligt och bör bytas ut mot ämnen som är mer samtida. De allra flesta som deltog i ’smörknivsupproret’ argumenterade för skolämnet slöjd, de menade att ämnet har inslag av betydande framtidskompetenser, som entreprenöriellt lärande och lärande för hållbar utveckling och att människor behöver både teori och praktik för att utvecklas.   Inom diskursen för skolslöjd är flertalet bekymrade över slöjdämnets framtid, vilket stämmer överens med aktuell forskning inom området. Det är fyra saker som oroar skribenterna: slöjdämnets låga status, att praktiska och estetiska ämnen inte får utrymme i en skola som värderar mätbara resultat, att det finns för få legitimerade lärare i slöjd och att digitaliseringen medför att slöjdämnet förändras, både på ont och på gott. Slöjd är ett ämne som utvecklar ”handens kunskap”, en kunskap som är lågt värderad i en skola som präglas av mätbarhetskultur. Denna diskurs, mätbarhetskulturen, utmanas bland skribenterna i ’smörknivsupproret’.