Denna undersökning granskar det som är den tidiga folkskolans motsvarighet till dagens lågstadielärare; småskollärarinnan. Syftet är att betrakta denna som ett agerande subjekt och granska hur småskollärarinnan genom en utbredd kårtidning beskrev sig själv. Vidare vill undersökningen se vilket aktörskap småskollärarinnan upplevde sig ha till sina förändringsmöjligheter. Utgångspunkten är att det skett en marginalisering av denna yrkesutövare på grund av aspekter som klass och genus. I det granskade materialet begränsas dock inte småskollärarinnan av kön eller klassuppfattning, utan uppmanar till hög yrkesstolthet. Porträtteringen i tidningen visar på en betoning av utövarnas höga moral och hängivenhet. Som aktör är småskollärarinnan aktiv i att uppmuntra till förändring, även om detta skedde inom ett begränsat utrymme.