A waterfront hostel in the park Rålambshovsparken in central Stockholm is designed to target travelers who are tired of crowded tourist spots and seeking for some local places to stay. The design started from reading the site. By observing on site, redrawing the site plan and study on the historical materials, I began to discover and understand some clues left on the site from the past. The new hostel takes use of the fragmentary clues and links them together by a new logic. On the other hand, the tourist in Stockholm has the clear difference of peak season and off-season. The temporary floating dormitories on the water are beneficial to guests’ enjoyment of water during summer, as well as to removability during winter. A small monumental place reminding people of the former artist’s villa, connects the floating dormitories with the more permanent volumes on the top of the topography. As a result, the hostel with scattered volumes gets its own feeling of territory in a public park. / Vandrarhem vid Rålambshovsparkens strandlinjen i centrala Stockholm är designad för målgruppen turister som är mindre intresserad för populära turistställen med folkmassa, och som söker efter lugnare miljö att vistas i. Projekten började med kontextanalys, genom att avvakta platsen, rita om situationsplanen, och studera historiska materialen började jag kunna utforska och hitta spår som platsens historia lämnade bakom sig. Den nya hostllen tar upp historiska fragmenten och länkas om med en ny logik. En annan ingång av projekten är den tydliga skillnaden mellan hög och låg säsong av turismen i Stockholm. De tillfälliga flytande sovsalarna gör det möjligt att kunna njuta av vattnet under sommaren och sedan kan tas bort under vintern. En mindre monumental plats som påminner människor om Sjövillan, kopplar ihop flytande huskropparna med dem mer permanenta byggnaderna som vilar på topografin. Tillsammans resulterar de utsprida byggnadsvolymerna en känsla av eget territorium i en offentlig park.

Smedsudden var en gång i tiden en sprudlande udde fylld med konst och skapande, klädd i lummig natur och inramad av svalkande vatten. Med årens gång har udden glömts bort, husen därpå har brunnit och rivits ner. Nu står endast det nergångna Annexet kvar. I detta projekt har jag re-aktiverat Smedsudden genom att rusta upp Annexet som Café med tillhörande Orangeri, tillfört en dansbana i Annexets kulturellt nostalgiska stil, och skapat ett konstmagasin med uppsikt att återigen tända Smedsuddens konstnärliga gnista. Här, mitt i Stockholm, upphör stadsmyllret för en stund och skapar med hjälp av detta projekt återigen en oas för kreativitet, livsglädje och nöje. / The cape of Smedsudden depicts a story of a place robbed of its former cultural identity; once a flourishing spot for artists and celebra-tion, it is now rendered barren and culturally obsolete. My project exists as a retort to this delapidation. It conveys a vision of what Smedsud-den could become, and relays to it a new sense of purpose. The new structures on the site are designed to evoke a sense of nostalgia, all the while displaying a delicate touch of Smedsuddens own historical presence. This version of Smedsudden provides the people of Stock-holm with the oppurtunity to reexperience the historically ever-present combination of social leisure and cultural enrichment in the context of idyllic countryside vistas, of vibrant river landscapes and lush foliage — in the heart of Stockholm.