Bakgrund och syfte. Ordflödestest undersöker en persons förmåga att generera så många ord som möjligt under en minut. Orden kan börja på en viss bokstav eller tillhöra en särskild kategori. FAS är ett vanligt ordflödestest där orden som ska genereras börjar på bokstäverna F, A och S. Exempel på kategoriska ordflödestest är djurflöde, som går ut på att säga så många djur som möjligt, samt verbflöde där instruktionen är att säga så många saker man kan göra (handlingar). Forskare har undersökt vilka mentala färdigheter som ligger till grund för ordflödesförmågan, framför allt planerande och reglerande (exekutiva) funktioner samt språklig förmåga. I forskning används ofta FAS och djurflöde för att undersöka olika delar av den språkliga förmågan. Även verbflöde har undersökts i dessa sammanhang, men inte i lika stor utsträckning. Däremot har verbflöde en större roll i forskning på planerande och reglerande funktioner hos äldre personer som har exempelvis Alzheimers eller Parkinson. Forskningen har lett till att ordflödestest används i kliniska sammanhang som en del i utredningen av dessa sjukdomar. I praktiken används även FAS och djurflöde vid utredningar av dyslexi, språkstörning och koncentrations-/hyperaktivitetssvårigheter (ADHD). Forskning har visat motstridiga resultat om vilka typer av ordflödestest som är nedsatta vid dyslexi och språkstörning, eller vilka mentala förmågor som är viktiga vid genomförande av ordflödestest. I denna studie undersöks FAS, djurflöde och verbflöde hos studenter inom högre utbildning med och utan dyslexi. Syftet är att utreda om ordflödesförmågan är nedsatt hos studenter med dyslexi. Studien undersöker om ordflöde kan bidra till att förklara spridningen i läsförmåga. Metod. I undersökningen deltog 42 studenter, varav 16 hade dyslexidiagnos och 26 kontroller utan dyslexidiagnos. Deltagarna genomförde test som undersöker läsförmåga, fonologisk förmåga, snabb benämning samt ordflöde av FAS, djur och verb. Resultat. Prestationen på ordflödesförmåga var signifikant nedsatt hos studenter med dyslexi jämfört med kontrollgruppen. En multipel regression med bakåteliminering genomfördes för att undersöka om FAS, djurflöde och verbflöde kunde förutsäga spridningen i läsförmåga när fonologisk medvetenhet och snabb benämning kontrollerades för. Regressionsanalysen visade att verbflöde, tillsammans med fonologisk medvetenhet, kunde förutsäga läsförmåga hos studenter med och utan dyslexi. Diskussion. Den nedsatta ordflödesförmågan hos studenter med dyslexi diskuteras utifrån faktorer som utbildning och andra mentala förmågor. Resultatet pekar på ett unikt samband mellan verbflöde och läsförmåga hos studenter med och utan dyslexi. De strukturer i hjärnan som aktiveras vid verbflöde är även strukturer som ligger till grund för andra mentala förmågor. Dessa mentala förmågor har även visats vara nedsatta hos personer med dyslexi. Generellt indikerar dessa nya fynd att verbflöde har en betydelse i förhållande till läsförmåga och dyslexi som behöver undersökas vidare. Resultatet diskuteras även utifrån ett kliniskt perspektiv. / Verbal fluency is commonly measured in cognitive assessments and has been shown to measure aspects of verbal ability and executive function, as well as to involve specific cortical areas during performance. Verbal fluency tasks, in which participants generate words during a given time limit, have been used in research and assessments of neurobiological disorders and impairments. Dyslexia is a neurobiologically based reading disorder that is characterized by difficulties in word decoding and spelling. Research on verbal fluency in individuals with dyslexia shows that semantic and letter fluency is impaired. However, studies show inconsistent results. This study examines performance on semantic fluency (animals), action fluency (verbs), and letter fluency (FAS) in 42 students with developmental dyslexia (DD, n = 16) and a control group with typical reading development (TD, n = 26). Participants also perform a test battery that measures reading and phonological abilities, amongst others. Additionally, it is examined if verbal fluency performance can contribute to predicting reading ability, when phonological awareness and rapid automatized naming (RAN) are taken into account. Results show that verbal fluency performance was impaired in the DD group, and that action and letter fluency were relatively more impaired than semantic fluency. A backward elimination regression showed that action fluency and phonological awareness were significant predictors of reading ability, together explaining 48 % of the variance. The impaired verbal fluency ability is discussed in relation to factors such as education and cognitive abilities. Further, the findings point to a possible unique connection between action fluency and reading ability in students, in addition to phonological awareness. The possibility that the relationship between action fluency and reading may be partly explained by common neurocognitive underpinnings is discussed. These novel findings indicate that action fluency has a pertinent role in reading ability and dyslexia, which should be further examined.