Den föreliggande uppsatsens syfte är att begripliggöra hur yrkesverksamma inom socialtjänst och ideella föreningar arbetar med våldsutsatta och våldsutövande ungdomar som lever med våld i sina parrelationer. Fokus har lagts vid handlingsutrymmets påverkan för hur de insatser och stöd som finns att tillgå formas och används. Uppsatsen har en kvalitativ ansats, bestående av sex semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma som analyserats med hjälp av en tematisk tolkning. För att tolka de inkomna resultaten har de teoretiska begreppen handlingsutrymme, stigma och normaliseringsprocess använts. Två teman identifierades utifrån resultatet: insatsernas utformning och begränsning, där kunskap hos både ungdomar och vuxna visat sig vara av betydelse, följt av bemötandets roll, där ett gott bemötande visat sig vara av stor vikt för att skapa goda förutsättningar för att hjälpa ungdomen på bästa sätt. Faktorer som normer och den hjälpsökandes skamkänslor, påverkar mottagligheten av insatser och bemötandet från den yrkesverksamma kan vara skuldavlastande samt tillitsskapande. Detta främjar samarbetet och mottagligheten för insatserna. Samverkan mellan olika samhälleliga aktörer och att visa sin verksamhet utåt, är två komponenter som kan skapa goda förutsättningar för insatsernas tillgänglighet och kunskap för ungdomar om var hjälp finns att få. / The purpose of the present thesis is to understand how professionals in social services and non-profit associations work with abused and abusive youths who live with violence in their intimate relationships. The focus has been on the impact of the scope of action on how the efforts and support that are available are shaped and used. The thesis has a qualitative approach, consisting of six semi-structured interviews with professionals that were analyzed using a thematic interpretation. To interpret the results obtained, the theoretical outset of scope of action, stigma and the normalization process have been used. Two themes were identified based on the results: the interventions design and limitation, where knowledge in both youths and adults proved to be important, followed by the role treatment have, where a good treatment proved to be of great importance to create good conditions to help youths in the best way. Factors such as norms and the help-seeker's feelings of shame, affect the receptivity of interventions and the response from the professional can be debt-relieving and confidence-building. This promotes cooperation and receptivity to the interventions. Collaboration between different societal actors and showing their activities to the outside world are two components that can create good conditions for the intervention’s accessibility and knowledge for youths about where help is available.