Syftet är att utifrån en socialpsykologisk teori syna och förstå vad som händer i relationen mellan pedagog och elev i ett gemensamt arbete på en friskola i södra Skåne. En grupp av sju pedagoger kom till skolan för att starta upp ett projektarbete tillsammans med eleverna. Projektet sträckte sig under tre veckor med sammanlagt tio dagar. Arbetet som presenterades gick under temanamnet Människan och samhället och behandlade frågor som gällde social hållbar utveckling. Problemet som uppdagades var när fyra elever redan från första dagen inte visade något motivation till att delta och genom odemokratiska förhållningssätt försvårar arbetet för sina klasskamrater och de sju projektpedagogerna. Under projektets femte dag når det sin kulmen med att en av eleverna skriver ett framtidsscenario, som blir inledningen till ett samtal mellan en av pedagogerna och tre av eleverna, där han bl.a. beskriver en framtid där araber krigar mot araber för de har tagit över värden. Arbetet med dessa elever kommer att från en dag till en annan flyttas från klassrummet till skolans bibliotek där de två pedagogerna fortsätter samtalen som påbörjats. Det är ett försök till relationell pedagogik där pedagogerna, genom att vara lyhörda för vad eleverna har att säga, försöker att hitta förståelse och en gemensam grund att utgå ifrån. Ett arbete där projektpedagogerna önskar att utmana och om de vill sig väl, förändra attityder i ett undersökande arbete tillsammans med eleverna. Första dagen i biblioteket ter det sig fullt möjligt då eleverna är öppna och tycks uppskatta pedagogernas närvaro. Det är ett arbete där jag som deltagande aktör genomför en kvalitativ studie för att undersöka hur relationen ser ut pedagoger och elever emellan, och diskutera resultatet av deras arbete, i en relationell process där tilliten var och kom att bli ett återkommande dilemma. Inte minst då eleverna vid ett flertal tillfällen ifrågasätter pedagogernas intentioner. Det innebar en utmaning i relationen dem emellan som, så småningom, satte stopp för all fruktbar pedagogisk verksamhet. vad det i slutändan kom att handla om var vikten av tillit, och därigenom respekt samt förtroende och de möjligheter som där följer. Banden som var nyligt byggda gick från svaga till obefintliga tills den pedagogiska verksamheten inte längre hade någon egentlig funktion. Jag ställer mig undrande till hur ett sådant utmanande arbete faktiskt kan tänkas se ut. I en avslutande diskussion refererar jag till Stigendal. M och Todd. S som beskriver en pedagogisk roll, i vad jag ser som en förändrad lärarroll, de belyser vikten av att se människan som en helhet med allt vad det innebär och genom en prövande inställning skapa förutsättningar för att på riktigt engagera oss i de politiska och etiska dilemman som ingår i vårt pedagogiska uppdrag.