Syftet med denna studie är att beskriva och analysera hur socialsekreterare förhåller sig till barns möjligheter att komma till tals i sociala utredningar. Vi valde att utgå från frågeställningarna: Hur definierar socialsekreterare barns möjligheter att komma till tals? Vilken betydelse tillskriver socialsekreterare barns möjligheter att komma till tals? Vad anser socialsekreterare påverkar barns möjligheter att komma till tals? Vilka arbetssätt, modeller eller verktyg använder sig socialsekreterare av för att möjliggöra att barn kommer till tals? För att besvara syftet har vi genomfört sex individuella intervjuer samt en fokusgruppsintervju med socialsekreterare som arbetar med sociala utredningar som rör barn. Det insamlade datamaterialet har sedan analyserats utifrån en kunskapsöversikt bestående av tidigare forskning och annan relevant litteratur samt Shiers delaktighetsmodell. Resultatet visar att socialsekreterare upplever att det är viktigt att barn ges möjlighet att komma till tals samt att det finns en rad olika faktorer som påverkar barns möjligheter att komma till tals. En framstående faktor kan kopplas till föräldrars attityder och inställningar till socialtjänsten. Även barnets förutsättningar har betydelse i form av exempelvis inställning, ålder och förmåga att uttrycka sig. Socialtjänsten kan också påverka genom vilka riktlinjer och rutiner en arbetsplats har och vilket tidsutrymme som finns för barnsamtal. Vidare visar resultatet att socialsekreterare har ett flertal praktiska hjälpmedel att tillgå för att underlätta barnsamtal. De viktigaste slutsatserna avser att barns möjlighet att komma till tals är något som bör främjas i sociala utredningar, att det är viktigt för socialsekreterare att ha ett flexibelt arbetssätt samt att barns möjligheter att komma till tals förändras i takt med stigande ålder och ökad mognadsnivå.

The present study deals with the scope of action available to a social worker when analyzing, assessing and proposing measures regarding young persons experiencing social problems. The interest in the subject area emanates from the fact that the number of youth placed in different forms of round the clock out-of-home care in Sweden increases, whereas research in the subject shows that such placement gives few positive results and sometimes even has negative consequences for their development. The study investigates how the preconditions of the social worker influence their scope of possible action, in particular as regards their place of work, the situation of the individual dealt with, and the profession itself being one based both on scientific evidence and knowledge gained by experience. Lipsky’s theory on ”street-level bureaucracy” and Hasenfelds theory on human servicing organizations form the theoretical framework of the present study. The empirical input comes from interviews with focus groups of active social workers. The analysis of the interviews shows that social workers generally feel that they have a broad scope of action as far as the regulatory framework and office management are concerned. They have, however, less room of manoeuvre when it comes to the resources of their place of work and their ability to use the whole range of possible measures may be limited by an insufficient level of experience and a weak management structure. According to the interviews social workers feel that the situation of the juvenile clients themselves constitutes the most limiting factor. It is evident that placements in out-of-home care are almost exclusively done for protective reasons, when the social worker sees no other possibility to break a seriously destructive way of life.