With re-actualization within the social services’ childcare as a starting point, the aim of this study has been to understand and analyze how social secretaries describe how the organizations framework affects their work. In addition to this, the aim of the study has been to examine how social secretaries experience their work with re-actualizations. The empirical material has been collected through seven qualitative semi-structured interviews with social secretaries who are active in the same municipality. To process and interpret the collected empirical data, a thematic analysis has been used along with Lipsky’s theory. We have also used previous research in the analysis, which have centered on re-actualization, the social services’ efforts for children and adolescents, and organizational challenges. The conclusion drawn from this study from an organizational perspective, point to no differences being made between re-actualization and those that are actualized for the first time. On the other hand the study do show that social secretaries have both unspoken and spoken guidelines and routines that they adhere to when working with children, adolescents, and their parents that are re-actualized. In addition, the study shows that social secretaries in the municipality in question experience that it is usually children of parents with cognitive impairments who are re-actualized. A lack of the right kind of efforts to offer this client group is also mentioned. Divided opinions among social secretaries about whether re-actualization is a problem or not has also emerged in our study. Finally, the study shows that the organization creates challenges for social secretaries in their work with re-actualized clients and they often see re-actualizations as a result of their own work not being effective enough. / Med återaktualisering inom socialtjänstens barnavård som utgångspunkt, är syftet med den här studien att analysera och försöka förstå hur socialsekreterare beskriver att organisationens ramar påverkar deras arbete. Syftet är även att förstå hur socialsekreterare upplever arbetet med återaktualiseringar. Empirimaterialet har samlats in genom sju kvalitativa semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare som är verksamma i en och samma kommun. För att bearbeta och tolka den insamlade empirin har vi använt oss av en tematisk analys och Lipskys teori. Vi har även använt oss av tidigare forskning i analysarbetet, som handlat om återaktualisering, socialtjänstens insatser till barn och unga, samt om organisatoriska utmaningar. Slutsatser av studien är att ur ett organisatoriskt perspektiv så görs det ingen skillnad mellan återaktualiserade klienter och de som aktualiseras för första gången. Däremot har socialsekreterare själva både uttalade och outtalade riktlinjer och rutiner som de förhåller sig till då de arbetar med barn, unga och deras föräldrar som återaktualiseras. Studien visar även att socialsekreterare i den aktuella kommunen upplever att det oftast är barn till föräldrar med kognitiva nedsättningar som återaktualiseras. Upplevelsen är också att det saknas rätt slags insatser att erbjuda den här klientgruppen. Att det finns delade meningar bland socialsekreterare om huruvida återaktualiseringar är ett problem eller inte har också framkommit i vår studie. Slutligen visar studien att organisationen innebär utmaningar för socialsekreterare i deras arbete med återaktualiserade klienter, samt att socialsekreterare oftast ser återaktualiseringar som ett resultat av deras eget arbete inte har varit framgångsrikt.