Studiens syfte är att beskriva några klasslärares uppfattningar om hur stödet kan se ut till de elever som befaras inte nå målen i svenska som andraspråk i skolår tre på grund av bristande språkkunskaper. För att undersöka detta har jag utgått från frågeställningarna:Vilket stöd upplever lärarna att de kan ge dessa elever i klassen? Vilket stöd upplever lärarna att dessa elever får av speciallärare och lärare i svenska som andraspråk? Hur beskriver klasslärarna att deras samarbete med andra lärare på skolan ser ut kring dessa elever? Samt vilka stödåtgärder beskriver lärarna att de kan formulera i dessa elevers åtgärdsprogram?  Studien bygger på intervjuer med fem klasslärare som arbetar på tre olika skolor. Majoriteten av eleverna på dessa skolor har ett annat modersmål än svenska. Intervjuerna har analyserats utifrån en sociokulturell ansats. Resultatet visar att: Stödet till dessa elever såg olika ut på de tre olika skolorna där lärarna arbetade. Det skilde sig både i grad av medvetenhet om sociokulturellt stödjande språkundervisning hos klasslärarna och i organisationen kring de elever som behövde mest språkligt stöd. Organisationen av olika lärarkategorier kring de elever som fick språkligt stöd skilde sig beroende på om lärarna och skolorna praktiserade ett sociokulturellt stödjande arbetssätt i klasserna. Det fanns också ett samband mellan ett sociokulturellt sätt att se på språkundervisning och ett relationellt sätt att se på specialundervisning. Avsaknaden av sociokulturellt arbetssätt ledde till mer kompensatoriska stödåtgärder. Bedömningen av vilka elever som skulle läsa mot kursplanen i svenska som andraspråk och urvalet av vilka elever som skulle få arbeta i liten grupp hos en lärare utbildad i svenska som andraspråk såg olika ut både mellan lärarna och mellan skolorna. Det var vanligt att lärarna talade om svenska som andraspråk som stödundervisning. Åtgärdsprogram användes inte som ett arbetsverktyg för att planera en mer sociokulturellt stödjande undervisning för de elever som behövde språkligt stöd. En slutsats som jag drar är att om lärare på ett medvetet sätt använder sociokulturellt grundade arbetssätt i sin undervisning i klassen skulle det kunna leda till att färre elever behöver få stödundervisning utanför klassens ram. Detta för att sociokulturellt perspektiv på undervisning i andraspråk leder till ett mer relationellt perspektiv på specialundervisning. / The aim of this study is to describe some teachers' views on support for language development for those students who risked not achieve the objectives of Swedish as a second language in grade three because of lack of language skills. To investigate this, the following questions are addressed: What support do the teachers feel that they can give these students in the class? What support do the teachers experience that these students receive from special education teachers and teachers of Swedish as a second language? What kind of collaboration with other teachers at the school do the teachers describe? And what support do the teachers describe that they can formulate in these students' individual development plans?The study is based on interviews with five teachers who work at three different schools. The majority of students at these schools have a mother tongue other than Swedish. The interviews were analyzed from a socio cultural approach.The results show that: The support for these students was different on the three different schools where the teachers worked. It was different both in degree of awareness of the socio cultural perspective on teaching and in the organization around these students. The organization of the various categories of teachers around the students who needed language support differed depending on whether teachers and schools practiced a socio culturally supportive teaching. There was also a correlation between a socio cultural approach to language teaching and a relational approach to special education. The lack of socio cultural practices led to more compensatory measures. The assessment of which students would be taught by the curriculum of Swedish as a second language and the selection of students who would be working in small groups looked different between teachers and between schools. It was common for teachers to speak of Swedish as a second language as support programs. Individual development plans were not used as a tool for planning a more socio cultural supportive education. One conclusion I make is that if teachers practice more socio cultural based teaching in class it may mean that fewer students need to get remedial education outside the class. This is because the socio cultural perspective on the teaching of second language leads to a more relational perspective on special education.